Klimatet var ett politikområde hon valde att särskilt uppmärksamma – och oppositionens politik på området stämplade hon som både obegåvad och barnslig.
Ämnesvalet är i sig intressant. I det nuvarande regeringssamarbetet har Miljöpartiet dragit det tyngre lasset när det kommer till klimat- och miljöfrågor. Med tanke på partiets profilering är det inte ologiskt att miljöministern i Stefan Löfvens regeringar utan undantag varit miljöpartist.
Men viskningarna går om en eventuellt stundande skilsmässa mellan de två regeringspartierna. Anonyma socialdemokrater säger till Expressen (4/11) att i ett val mellan MP och C så väljer man hellre C, och SSU:s ordförande Lisa Nåbo förespråkar en ombildning till en ren S-regering. Skulle så bli fallet finns utrymme för S att profilera sig i miljöpolitiken. Eftersom MP ofta fått bära skulden när kritik riktats mot regeringens miljöpolitik kunde det vara fördelaktigt att skapa viss distans. Dessutom kan det vara en chans att locka unga väljare, som prioriterar klimatfrågan högt.
Det skulle också ge möjlighet att ta kommando i en fråga som blivit allt viktigare, som det som tilltänkt regeringsbärande parti verkar dumt att lämna över till ett småparti. Moderaterna har insett detta, och arbetar hårt för att bygga förtroende i frågan. "Sveriges gröna höger" titulerade man sig stolt i en uppmärksammad debattartikel i DN (12/9) tidigare i höst.
Det saknas inte konfliktlinjer mellan S och M i frågan. Exempelvis kritiserade Andersson Moderaternas vilja att satsa på sänkta utsläpp utomlands i sitt kongresstal. "Varför vill de att Sverige ska skänka bort investeringar till andra länder?" frågade sig S-ledaren, som även ansåg att meningsmotståndarnas politik innebär att Sverige flyr från sitt ansvar.
Det visar att S har jobb kvar att göra i frågan. Internationellt arbete får förstås inte bli en förevändning att inte ställa om på hemmaplan, men utsläppen vet inga landgränser. Ett kilo koldioxid gör samma skada oavsett om det släpps ut i Mölndal eller Mogadishu. I länder som inte kommit lika långt i omställningen finns dessutom ofta lågt hängande frukter att plocka.
En av de mest effektiva klimatåtgärderna är att prissätta koldioxidutsläpp, antingen genom en skatt eller utsläppshandel. Enligt en nyligen släppt rapport från tankesmedjan Timbro har bara 21,5 procent av världens utsläpp en prislapp idag. Samtidigt har Sverige världens högsta skatt på koldioxid, på en nivå som troligen skulle räcka för att uppfylla Parisavtalet om den infördes globalt. Såväl klimatbistånd som uppdrag åt Skatteverket och andra relevanta myndigheter att assistera andra länders myndigheter med implementeringen kan göra nytta.
Klimatomställningen är inte en tävling mellan länder om vem som hinner först, utan ett race mot klockan där alla länder deltar tillsammans. Att Sverige rusar framåt hjälper inte, om fattiga länder hamnar på efterkälken. Det blir klimatnationalism, istället för klimaträttvisa. Om den vägen är Socialdemokraternas försök att profilera sig i klimatpolitiken lär de inte locka många nya väljare.