Utanförskap ett enormt resursslöseri

270 miljarder kronor. Det går statskassan miste om varje år på grund av det växande utanförskapet, enligt beräkningar som Svenskt Näringsliv (SN) presenterar på DN Debatt (7/5). Siffran är hisnande – och tillspetsad.

Ett växande utanförskap kostar miljarder i förlorade inkomster och skatter.

Ett växande utanförskap kostar miljarder i förlorade inkomster och skatter.

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare2021-05-08 05:30
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

SN summerar sociala ersättningar på hel- och deltid, och översätter summan till hur många heltidstjänster det motsvarar. Resultatet: den totala volym av bidrag som betalas ut för att personer ska klara försörjningen motsvarar 800 000 heltidstjänster. Det är drygt var åttonde person i arbetsför ålder. Om dessa jobbade skulle statskassan få in drygt 340 000 kronor per tjänst netto, och totalt 270 miljarder.

SN menar att antalet fysiska personer i utanförskap dock är större än 800 000. Men många bidrag går även till medelklassfamiljer som varken står utanför arbetsmarknaden eller samhället. Antalet fysiska personer i utanförskap torde då vara färre än var åttonde.

Alla dessa lär inte börja jobba heltid. Men om en femtedel av de som försörjs av staten fick jobb skulle 54 miljarder kronor strömma till statskassan, enligt SN – en miljard mer än kostnaden för hela rättsväsendet 2020. Nyttan av att investera i minskad segregation och brutet utanförskap är stor. Frågan är dock var fokus ligger.

Långtidsarbetslösheten har ökat inom alla grupper sedan år 2000, enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Men för 20 år sedan gick fler kvinnor än män hemma. I dag är det tvärtom. Det avspeglas sällan i debatten.

I en studie från 2018 fann IFAU att var tionde person i arbetsför ålder inte jobbar eller studerar. Utrikes födda har flera gånger högre långvarig frånvaro av sysselsättning än de födda i Sverige, och inom den förra gruppen saknar fler män än kvinnor någonting att göra. Ändå pratar de flesta politiska partier om just utrikes födda kvinnors väg till arbete.

Den största vattendelaren är alltjämt utbildning. De med gymnasial utbildning eller högre får jobb. Resten slåss om smulorna.

Som forskaren Andrey Tibajev visar i en ny studie för tankesmedjan SNS (29/4) fick nyanlända med utbildningar inom företagsekonomi, teknik, lärande och samhällsvetenskap 14 procent högre lön efter att deras utbildning formellt godkänts av Universitets- och högskolerådet. Sysselsättningen ökade även med 4 procentenheter. En relativt billig åtgärd för fler jobb. Däremot fick de sällan jobb och lön som motsvarar utbildningsnivån.

Om allt färre skattebetalare ska försörja allt fler äldre, barn och andra arbetslösa måste sådant resursslöseri bort. Långtidsarbetslöshet och utanförskap måste bekämpas med näbbar och klor. Annars går det inte ihop.