Kommunals ordförande Tobias Baudin menar (SR 2/10) att de ska ha en högre löneökning än det så kallade ”märket” från industrin.
Den senaste tiden är det som att politiker och andra makthavare på svensk arbetsmarknad bestämt sig för att iscensätta den trend som det kanadensiska Fraserinstitutet pekat på en längre tid: Sverige går åt fel håll.
Varje år publicerar institutet en rankning av den ekonomiska friheten i världens länder. Tabellen bygger på en sammanvägning av fem delmått, utifrån data som sträcker sig tillbaka till 1970-talet.
Nyligen släpptes årets utgåva. Sverige hamnar på en delad plats 46, ihop med Dominikanska Republiken och Malaysia. Förra året kom vi på plats 35. För några år sedan var vi inom topp 20, vilket vi varit sedan 1980 sånär som på två gånger då vi rankades på plats 23.
Men i år placerar vi oss för första gången på fyra decennier utanför den översta fjärdedelen av de 162 länder som rapporten täcker. Numer umgås vi med länder som Italien, Portugal, Ungern och Belgien snarare än de bästa europeiska ekonomierna.
Visst finns det ljuspunkter. Som att det juridiska systemets trovärdighet, transparens och oberoende får höga poäng, liksom penningpolitiken. Vår öppenhet för handel och utbyte över gränser ser bättre ut.
Men Sveriges placering tyngs av två sänken. Rapporten rankar länder efter storleken på offentlig sektor i förhållande till ekonomin. Där spelar sådant som stort statligt ägande och höga utgifter in, liksom höga marginalskatter. Sverige kommer på plats 154, en placering efter Kina och just före Libyen respektive Saudiarabien. Inget angenämt sällskap, av flera skäl.
Därtill har vi en klart försämrad poäng inom delmåttet reglering, där vi tappat 19 placeringar. Medan kredit- och företagsregler legat stilla sedan förra årets rapport – i sig inget positivt – rankas vår arbetsmarknad som alltmer ofri. På ett år har Sverige tappat 38 placeringar. Fler arbetsmarknadsregler tynger hela ekonomin.
Det ser knappast ljusare ut för näringslivet än Sverige i stort. Det har blivit svårare att starta företag sedan millennieskiftet. Kostnaden för företagens regelbörda har ökat markant sedan 2015. Och företagens årliga tidsåtgång för att betala skatt är likadan nu som för 20 år sedan. Det är värt att minnas när politiker av alla färger gärna förklarar hur de arbetat idogt för bättre villkor.