Under ett antal år fanns det möjlighet att kommentera de flesta artiklar som publiceras i det system som hemsidorna för Östgöta Media (där bland annat Corren, NT och MVT ingår) bygger på. Diskussionerna som fördes i direkt anslutning till innehållet var länge sansade och åtminstone hyfsat relevanta, men ju längre tiden har gått desto sämre har nivån på diskussionerna blivit.
För ganska precis ett år sedan, den 23 februari 2016, meddelades ett tråkigt beslut. Anna Lindberg, publisher på Östgöta Media, berättade då om beslutet att begränsa kommentarsfälten till ledare, krönikor och insändare – innehåll som just är avsett att skapa eftertanke och debatt.
Häromveckan, den 11 februari 2017, meddelades ännu ett tråkigt beslut. Koncernen hade beslutat att helt stänga ner kommentarsfälten på tidningarnas hemsidor. På bara drygt ett år gick läget från en nästan fullständig diskussionsmöjlighet till en obefintlig dito.
Det finns ingen anledning att kritisera något av de två besluten ovan, då det endast var en bråkdel av de tusentals registrerade användarna som valde att göra sin röst hörd via kommentarsfälten på hemsidan. Det fåtal röster som hördes fick därmed oproportionerligt stort utrymme och bredden på diskussionerna var i princip obefintlig.
Verkligheten har förändrats åt ett negativt håll och det måste mötas. Ett nedlusat och av särintressen kapat kommentarsfält är sämre än ett obefintligt kommentarsfält. I dessa dagar då reportage om ”trollfabriker” renderar mängder av hat och hot mot publicister blir det väldigt tydligt hur mycket ilska och negativ energi som sprids. Aldrig har det varit så påtagligt som i dag, med en världsledare som baserar sin bild av omvärlden på hårt vinklade kvasijournalistiska inslag och tillspetsade rykten avsedda att locka till klick eller sätta en viss agenda.
En anledning till att allt fler skapare av redaktionellt innehåll använder etablerade sociala medier som Facebook för att skapa debatt kring olika ämnen är att det tidigare har funnits en stark koppling till personliga konton. Att inte kunna vara anonym, utan att i stället behöva skylta med sitt riktiga namn, har generellt medfört en mer sansad och saklig diskussion. Bland annat därför väljer allt fler aktörer i dag att fokusera debatten till just dessa kanaler.
Situationen är dock på väg att utvecklas så att den till synes trygga hamnen är på väg att bli en osäker sådan. Det är i dag svårt att avgöra om ett konto på Facebook är äkta eller inte, om du inte själv råkar ha en personlig relation till individen bakom kontot. Det finns både oorganiserade och organiserade krafter som via falska konton vill sätta sin prägel på diskussionen, både utifrån ekonomiska och politiska motiv. Problemet lär fortsätta att växa.
Det är sannolikt bara en tidsfråga innan publicister ännu en gång måste se över hur den önskade diskussionen kring det publicerade innehållet kan föras. Hur snabbt förändringen går och vad motdraget blir återstår att se, men det finns all anledning att redan nu fundera konkret över hur man ska tackla denna fråga. Igen.