Som rospigg uppvuxen i Östersjöns vackraste skärgård är det lätt att förstå fascinationen för vatten. Dess dragningskraft är på något sätt inbyggd i människans dna, eftersom många av oss bevisligen attraheras av närheten till livets kraft. Vatten är avgörande för vår överlevnad.
Därmed har Motala och Vadstena som kommuner någonting extra att konkurrera med i Östergötland. Sommens natur går förvisso inte av för hackor, men att ha både Vättern och Boren så närvarande i vardagen och i samhällets utveckling är en styrka. Att Motalas vision fortsätter att fokusera på just begreppet sjöstad är därför logiskt, även om ambitionerna att omfamna hela Sverige har landat lite väl högt.
I dag återvänder vi därför till det lokala och fokuserar på Tegelviken, som redan nu har en viktig funktion att fylla i förverkligandet av visionen. Vad vore väl en sjöstad utan en ordentlig anläggning för båtar och en tillhörande båtklubb med liv, rörelse, kluckande mot skrov och linor som i vinden slår mot masten och skapar ett klassiskt båtljud?
Det här med att etablera bostäder i närheten av befintlig industri eller annan typ av redan existerande verksamhet som är störande för de boende är ingenting nytt i sig. Det finns gott om exempel där bostäder har brett ut sig alltmer och med varierande framgång har trängt ut det som faktiskt var på plats först.
På det nationella planet är Bromma en given jämförelse. Den flygplats som invigdes redan på 1930-talet har efter hand ätits upp av ett växande Stockholm. Existensen har i olika omgångar varit hotad, just på grund av den konflikt som uppstår mellan bostäder och verksamhet.
På det östgötska planet ligger det nära till hands att tänka på ridanläggningen i Ånestad i Linköping. Under lång tid var det hästar med tillhörande ytor och verksamhet som dominerade området, men när staden växte söderut tvingades till slut verksamheten att flytta till en annan plats.
Oavsett om man anser att de föreslagna planerna för ett nytt bostadsområde i Tegelviken är spännande och triggande, eller om man anser att de i stället utgör ett hot mot Motalas identitet, är det uppenbart att planerna kommer att fortsätta att orsaka konflikter mellan olika intressen. Det ligger i sakens natur.
Resultatet av liknande situationer är inte sällan att bostäderna steg för steg tar över området och slutligen tränger ut det som i Motalas fall är en småbåtshamn. Det behöver inte vara fel i sak, men det måste ske med insikt och med en realistisk handlingsplan. Finns det hos de beslutande politikerna?