Region Östergötland bjuder in landsbygdens företrädare till dialog om kollektivtrafiken, men vilka förväntningar är egentligen rimliga att ha kring utfallet av samtalet?
Begreppet dialog är populärt att använda i många olika sammanhang. Ordet härstammar från grekiskan och innebörden är kommunikation mellan två eller flera parter. Kommunikationen ska också vara i flera riktningar, det vill säga att de olika inblandade parterna både får komma till tals och får bli lyssnade på, annars handlar det om monolog.
I det dagliga livet förekommer dialog i många olika former där en av parterna på ett eller annat sätt är underställd och den andra parten är överställd. Elevråd i skolorna samtalar med skolledning, de som bor på äldreboende pratar med de anställda om hur de vill ha det och tjänstemän diskuterar med politiker hur verksamheten ska skötas.
Begreppet dialog misstolkas dessvärre i en långt ifrån försumbar andel av fallen. Tolkningen handlar då i stället om att den som är underlägsen i relationen förväntar sig att de åsikter och önskemål som framförs också ska bli verklighet. Ordet dialog tolkas i stället som ett förväntat medbestämmande och medinflytande, i stället för det förutsättningslösa samtal det egentligen borde innebära.
Kommunikationen mellan politiker och väljare eller mellan tjänstemän och invånare kan lätt glida in på detta sidospår. Politiker och tjänstemän bjuder gärna in till medborgardialog, eller träffar med liknande ordval, för att skapa mötesplatser mellan beslutsfattare och allmänheten. Dessa möten kan många gånger sluta med nöjda väljare och invånare, som senare blir rejält besvikna eftersom det i slutändan inte blir som de har önskat. Dialogen har misstolkats som medbestämmande.
När nu Region Östergötland under första halvåret 2015 bjuder in landsbygdsutvecklingsgrupper till medborgardialog kring kollektivtrafiken i länet är risken för stora besvikelser uppenbar. ”Det kan handla om synpunkter på kollektivtrafikens nuvarande tjänster men framför allt kring framtida lösningar av landsbygdsboendes transportbehov” säger beskrivningen på Motala kommuns hemsida.
Den naive optimisten ser förhoppningsfullt fram emot kommande möten, men den mer luttrade lantisen skakar på huvudet och suckar. Är det någon som på allvar tror att kollektivtrafiken kommer att kunna tillfredsställa de behov som finns på landsbygden, när det redan i dag är så att busslinjer på de stora stråken mellan tätorter som Motala och Skänninge i praktiken läggs ner?
Att bjuda in till dialog och att lyssna på de personer som förväntas nyttja kollektivtrafiken om så är möjligt är förvisso lovvärt, men utan avsevärda ekonomiska resurser som särskilt tilldelas landsbygden lär det stanna vid snack och aldrig komma till den efterlängtade verkstaden. I samma veva är det uppenbart att de redan luttrade skeptikerna får mer vatten på sin besvikelsekvarn.