Industriprogrammet i Motala är på väg att läggas ner, vilket är ett kraftigt underbetyg till flera olika inblandade parter. Långsiktigheten i besluten lyser dessutom med sin frånvaro.
”Det är jättepositivt att industritekniska programmet har fått fler sökande” kommenterade bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudberg (S) i MVT våren 2016. Då ökade industriprogrammet rejält från 16 till 24 platser.
Ett år senare rapporterade MVT om ett stort antal sparförslag inom nämndens verksamhetsområde. Där fanns ”nedläggning av olönsamma program” med som en punkt på gymnasiet. En kandidat: industriprogrammet, som nu ser ut att läggas ner helt. Hur kunde det gå så fel, så fort?
Om industriprogrammet läggs ner i Motala är det främst de nuvarande eleverna som kommer i kläm, men även det lokala näringslivet är förlorare eftersom de redan i dag skriker efter arbetskraft. Hur kan utbildningens attraktionskraft och näringslivets behov av utbildade industriarbetare vara så fatalt skilda åt?
Det klassiska argumentet är att bilden av industrin som smutsig och tung är felaktig. Här har industrin själv ett gigantiskt ansvar i att förändra den bilden och borde ha lyckats bättre vid det här laget. Samtidigt ligger ett tungt ansvar även på kommuner och andra utbildande parter att lyfta utbildningarna på olika sätt. Det jobbas med det, men resultatet är generellt klent. Bevisligen.
En viktig del är att redan i mellanstadiet börja etablera kunskapen hos eleverna om vilka valmöjligheter som finns längre fram i livet. Studievägledningen har en stor betydelse. Det gäller inte bara det arbete som de dedikerade studie- och yrkesvägledarna lägger ner, utan även vardagsarbetet hos varje enskild pedagog i skolväsendet. I varje enskilt ämne finns möjlighet att hitta naturliga kopplingar till yrken, om bara viljan finns.
Exakt ett sådant arbete har påbörjats i Motala, men riskerar nu delvis att haverera. Ett ljus i mörkret är att näringslivet självt vill ta över delar av industriutbildningen, exempelvis i lärlingsform. Utifrån läget är detta en tänkbar lösning, men den borde inte behövas. Krisen för industriprogrammet är ett underbetyg till många inblandade parter, men att på grund av kortsiktiga ekonomiska skäl stjälpa det långsiktiga arbetet med kompetensförsörjning kommer i slutändan inte att gynna någon.
Nyligen kom beslutet om att Godegårds skola ska läggas ner vid jul. Nu verkar det som att industriprogrammet kommer att läggas ner helt tilll sommaren. Det där med långsiktighet och framförhållning för elevernas bästa är definitivt inte bildningsnämndens starka sida. Även här slutar det med ett kraftigt underbetyg.
En aspekt som till stora delar också är bortglömd är möjligheten att integrera vuxenutbildningar med gymnasieutbildningar. Det finns mängder av arbetslösa som skulle kunna omskolas till den moderna industrin och komma i arbete tack vare det, men samordningen saknas ofta. Det krävs att kommunen tänker större ur många aspekter, men det är högst tveksamt om det görs i dag.