I den ständiga mediecirkus som omger och behandlar president Donald Trumps utfall och kontroverser handlar just nu det mesta om riksrättsfrågan. Har Trump gjort sig skyldig till lagbrott när han försökt gräva fram smuts om sin potentiella motståndare Joe Biden och dennes son?

Men när ett år återstår innan det amerikanska presidentvalet är riksrättsprocessen med all sannolikhet ett villospår. Frågan är inte främst juridisk utan politisk. Till sist är det senaten som ska avgöra presidentens skuld eller oskuld, och det är osannolikt att tillräckligt många i den republikanskt kontrollerade församlingen vill bidra till att fälla en partikamrat under ett valår. 

Den som önskar få bort Trump från presidentposten – och till detta finns väldigt många goda skäl – får snarare sätta sitt hopp till den motkandidat som håller på att sållas fram i det demokratiska partiet. Vilket också är vad de demokratiska väljarna gör. I en undersökning ombads respondenterna rangordna sina viktigaste frågor. “Att slå Trump” vann med 40 procent, med ungefär fyra gånger så många röster som det näst viktigaste området “sjukvård”. 

I början av februari inleds primärvalen. Den kandidat som just nu är favorit till att vinna demokraternas nominering, senatorn Elizabeth Warren, skulle också enligt färska mätningar vinna mot presidenten. Men det skulle även Hillary Clinton när det begav sig. Mätningarna är nationella, medan presidentvalet vinns delstat för delstat. 

Att Warren befinner sig långt ut på vänsterkanten lär tala mot henne om hon ställs mot Trump. Warren har bland annat föreslagit en enormt stor och dyr reform av det amerikanska sjukvårdssystemet, med en övergång från obligatoriska men mestadels privata sjukvårdsförsäkringar, till det statliga Medicare. Idéerna om att finansiera detta med skattehöjningar för stora företag och höginkomsttagare framstår milt uttryckt som orealistiska. Hon har också, i likhet med en annan favorittippad kandidat, socialisten Bernie Sanders, en förkärlek för statliga regleringar och en stark – till stor del missriktad – misstro mot marknader och storföretag.

Det är tyvärr också i linje med det demokratiska partiets utveckling, som tycks premiera kandidater som bidrar till det polariserade klimatet i det amerikanska samhället, som har tydliga vänsterprofiler eller fokuserar på identitetspolitiska symbolfrågor. Det kan möjligen vara bränsle till de egna aktivisterna, men alienerar samtidigt mittenväljarna – som på valdagen stannar hemma eller till och med röstar på Trump, trots att de ogillar honom.  

Det finns ingen vinstgaranti mot en oberäknelig motståndare som Trump. Men receptet mot en sådan politiker är inte att driva till vänster, utan att stå fast i mitten. Att närma sig de väljare som inte känt sig hörda, snarare än att distansera sig från dem. Tyvärr riskerar det amerikanska valet att bli ännu en läxa i hur man förlorar mot högerpopulism. (Liberala nyhetsbyrån)

Joakim Broman