Hoten mot Vätterns vattenkvalitet har fått alltmer uppmärksamhet i lokalpressen under de senaste åren. Det är välkommet, eftersom vi på allt tydligare sätt ser alltmer konkreta hot mot vattenkvaliteten både lokalt och globalt.
Föreningen Aktion rädda Vättern (ARV) har funnits sedan 2013 och är en stark röst för skyddet av Vättern. Föreningen har nyligen aktivt kontaktat kommunstyrelser runt om Vättern och påtalat risker med det som nu planeras i form av markavvattning vid Karlsborgs flygplats. Bara att lyckas förklara vad det konkret betyder kan vara en utmaning.
Opinionsbildning genom information och kontakter är ett hedervärt arbete, även om det som alltid är klokt att ha en kritiskt granskande utgångspunkt kring intresseföreningar och lobbyorganisationer. Risker och hot tenderar ibland att överdrivas och ge motsatt effekt i opinionen, vilket har blivit fallet i processen kring Lalandias vara eller inte vara vid Varamon.
Ständiga protester, överklaganden av beslut och olika demonstrationer kan antingen leda till en stark folkrörelse eller en aversion mot bakåtsträvare. Gränsen däremellan kan vara minst sagt hårfin.
Allt fler kommuner omkring Vättern väljer nu att öppna sina byråkratiska munnar och yttra sig i ärenden som rör vattenkvalitet, exempelvis kring beslut om Försvarsmaktens utökade skjutningar i sjön och beslutet om arbetet vid Karlsborg. Regeringen har också krävt att en plan för hantering av PFAS-kemikalier förorenade områden ska presenteras av Försvarsmakten senast den 1 juni 2020.
Motala kommun är en av de kommuner som med emfas från tjänstgörande kommunstyrelseordförande Kenneth Söderman (L) har valt att överklaga. Vadstena har samtidigt valt att inte göra det, trots att kommunerna har en gemensam nämnd för vatten och avlopp. Kommunstyrelsens ordförande Peter Karlsson (M) är här betydligt mer försiktig i sina uttalanden. Hur fungerar egentligen dialogen mellan kommunerna? Varför är de oense?
Ibland är kommunpolitiken inte lätt att förstå sig på. Oppositionen i Vadstena med Konsensus som mest högljudda aktör protesterar högljutt och i det närmaste konspirationsteoretiskt. Direkta kopplingar finns på personplanet mellan Vätternvårdsförbundet och kommunstyrelsen, men de styrande partierna avvisar att det skulle ha påverkat beslutet att inte överklaga.
Allt detta är intressant att studera. Ändå är det en till synes liten detalj i sammanhanget som gnager extra mycket. Hur fungerar beslutsprocesserna i de olika kommunerna? I Vadstena är det nämligen endast kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören som har varit delaktiga i det icke beredda och icke dokumenterade beslutet att inte överklaga.
Skrivelsen från ARV som har kommit till kommunstyrelsen i Vadstena har inte tagits upp på något sammanträde. Inte ens som ett inkommet meddelande för kännedom. Det är anmärkningsvärt, på ett negativt sätt. Här har de styrande partierna mycket viktiga frågor att svara på.
Hanteras inkomna ärenden korrekt? Vilken nivå av beredning och dokumentation ska finnas för olika typer av beslut? Följer beslutet om ett uteblivet överklagande den delegationsordning som finns? Tre till synes enkla frågor, där svaren kan få stora konsekvenser.
Tobias Josefsson