Vadstena kommun är långt ifrån förskonad från utköp av chefer.
Den aningen raljerande inledningen är ett cyniskt sätt att se på kommuners hantering av chefer som av en eller annan anledning behöver flyttas på eller petas. I vissa fall även hanteringen av personer som själva har sagt upp sig, hur konstigt det än kan låta.
I måndags skrev MVT om att Motala kommun köper ut ännu en chef. Denna gång handlar det om en hög chef inom socialförvaltningen där socialdirektören och chefen i fråga ”inte har samsyn på vägen framåt”. Kostnaden för kommunen blir 720 000 kronor, för absolut ingenting.
Har du hört den förut? En titt i den moderna historien visar att agerandet dessvärre är långt ifrån unikt. Några nedslag från MVT:s område ser ut på följande vis.
2020 – Vadstena kommun köper ut kultur- och fritidschef för 670 800 kronor.
2018 – Motala kommun köper under året ut chefer inom socialnämndens verksamhet för 2,5 miljoner kronor.
2017 – Motala kommun köper ut en gata- och parkchef för 730 000 kronor.
2016 – Motala kommun köper ut en chef som av en kollega anmälts för sexuellt ofredande. Kostnad: 700 000 kronor.
2016 – Vadstena kommun köper ut en socialchef för 1,4 miljoner kronor.
2015 – Motala kommun köper ut en socialdirektör för 1,7 miljoner kronor.
Fenomenet att alldeles för många kommuner köper ut alldeles för många chefer är tragiskt. Miljon på miljon av meningslöst använda skattepengar staplas på hög och bildar tillsammans ett monument över en lång rad misslyckanden.
Det är viktigt att vara tydlig med att resonemanget i den här ledaren inte specifikt rör den enskilda chefen som har köpts ut av kommunen i det nu aktuella ärendet. Syftet är i stället att lyfta faktorer som kan ligga bakom och/eller påverkar handlingsutrymmet.
Det måste nämligen i sammanhanget konstateras att det inte är lätt att vara arbetsgivare i Sverige. Det finns otroligt starka rättigheter för anställda i lagstiftningen och i kollektivavtal, av goda historiska skäl. Det är en styrka för samhället, men det kommer också med baksidor.
Det är exempelvis inte lätt att göra sig av med anställda som missköter sig i sitt arbete. Det ska dokumenteras, det ska göras handlingsplaner, det ska varnas, det ska följas upp, det ska utvärderas och så vidare. Det är nog vanligare än vad många tror att dåliga anställda blir kvar, trots att det egentligen vore bäst om de begav sig någon annanstans.
En viktig slutsats är i varje fall att rekrytering av kommunala chefer måste göras med största noggrannhet och precision. Det kostar så klart pengar det också, men felrekryteringar kostar garanterat ännu mer i form av både energi och skattebetalarnas pengar. Det vittnar historien om, gång på gång.