Dagens Motala simhall kommer att renoveras, byggas om och byggas till.
Äntligen kom beslutet som många länge har väntat på. Motala kommun har plaskat ner foten och bestämt sig för vad som ska hända med den så omtalade simhallen. Kommunstyrelsens beslut innebär en renovering, ombyggnad och tillbyggnad.
Vågar vi tro på att det nu fattade beslutet kommer att bli verklighet framöver? Med tanke på alla turer fram och tillbaka i olika investeringsfrågor är det lätt att tänka i de banorna, men nu måste vi väl ändå utgå från att den nya simhallen byggs.
Det innebär samtidigt att planerna på en simhall vid riksväg 50 är historia, även om Kristdemokraterna in i det sista stod fast vid sin ståndpunkt att vilja bygga en ny simhall där. Det hedrar dem att på det sättet vara konsekventa, men nu fick de helt enkelt se sig besegrade och de gör nog det bästa av situationen framåt.
Planerna uppges vara att i slutet av 2025 genomföra en upphandling, med en förhoppning om att ha ett färdigt arbete några år senare. Det här med upphandling ger dock anledning till djupare eftertanke, för här finns det möjligheter att ta vara på för kommunen.
När det handlar om ett projekt av det här slaget som handlar om storleksordningen 200 miljoner finns det goda skäl att överväga att använda det som kallas ”totalentreprenad i samverkan”. Det är ett intressant alternativ till att använda en klassisk totalentreprenad, där en viss utförare ger ett pris på helheten och sedan bygger utifrån det.
Samverkansvarianten utgår i stället från att beställaren, i det här fallet Motala kommun, upphandlar en utförare som får helhetsansvaret för bygget och ges en överenskommen ersättning. Därefter arbetar de två parterna tätt tillsammans med förtroende för varandra, steg för steg. De tar fram olika typer av dokument, genomför projekteringar och till slut byggnation.
Möjlighet finns också att upphandla olika underentreprenader, med konkurrens från flera budgivare. Det ger kommunen chansen att kunna dra nytta av att priser kan pressas, i stället för att totalentreprenören gör det.
Metoden ger dessutom kommunen möjlighet att kringgå den ”vanliga” begränsningen vid upphandlingar. De alternativ som bedöms vara bäst kan väljas – inte bara de som är billigast, vilka en totalentreprenör hade valt för att maximera sin egen vinst. Lokala företag ges därmed större chanser att kunna vinna med anbud på de olika delarna i projektet.
Metoden kan låta avancerad och kräver mer av beställaren, men den ger samtidigt stora möjligheter för kommunen och för det lokala näringslivet. Det borde rimligtvis vara värt att fundera på.