Vattnet i Fagerhult går att dricka igen. I mitten på september hävdes den fyra dagar långa uppmaningen till ortens invånare att koka vattnet innan användning (SR 16/9). Fenomenet med otjänligt vatten börjar kännas bekant. I vissa fall, som under ett långvarigt parasitproblem i Östersund 2010, beror det på en felkopplad toalett.
Men det förekommer också, som i Saxdalen i Ludvika kommun häromåret (SR 2/1 -18), att problemen beror på gamla och otillräckligt underhållna vattenledningar. 2017 varnade branschorganisationen Svenskt Vatten i en rapport för att investeringsbehoven i VA-infrastrukturen runt om i landet är enorma. VA-taxorna behöver i genomsnitt fördubblas de kommande åren.
Men inte mycket hände. För några veckor sedan skrev Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm i en debattartikel att ökningstakten för taxorna är “skrämmande låga”. (Dagens Samhälle 10/10)
Det mest grundläggande livsmedelssystemet i Sverige är alltså kraftigt underinvesterat, och trots upprepade varningar händer inget. Varför?
Ett av grundproblemen är att vattnet på många håll är alldeles för billigt. Till viss del beror det på en omodern vattentjänstlag som gör att VA-organisationer inte får ta ut “väsentlig vinst”. Ett visst mått av godtycke finns också, vilket gör att skillnaderna mellan olika kommuner kan vara stora. I Solna betalar en villaägare 271 kronor i månaden för tjänsterna. I Östhammar är taxan 1 074 kronor per månad. Ingen kommunpolitiker kommer heller att vinna några val på höjda vattenavgifter.
Pär Dalhielm pekar också på behovet av större VA-organisationer. En liten kommun som ska ha sin egen vattenorganisation har ofta svårt att mäkta med. Svenskt Vatten menar att 50 000 invånare ger en stabil grund att stå på. Mediankommunen har bara 16 000.
Incitamenten för samgående och samarbete är dock svag – ännu en brist i den nuvarande vattentjänstlagen. I kombination med de begränsade taxorna är landets VA-bolag satta att lappa och laga istället för att bygga om och nytt.
Det är inte en hållbar situation för en av våra viktigaste tillgångar. Vattenfrågorna behöver mer uppmärksamhet, och en lagstiftning som innebär att vi betalar marknadsmässiga priser. Sverige har fantastiskt kranvatten. Men det är inte något vi kan ta för givet. (Liberala nyhetsbyrån)
Joakim Broman