Ledare: Svettigt värre för Muharrem Demirok

SCB:s partisympatiundersökning för maj 2023 är här, och vore det val idag skulle regeringen förlora makten. Med 38,6 procent för Socialdemokraterna, 7,3 för Vänsterpartiet och 4,1 för Miljöpartiet skulle de tre rödgröna partierna precis få egen majoritet och Magdalena Andersson bli statsminister.

Undersökningen är inget valresultat, och mycket kan – och kommermed största sannolikhet – att ändras innan 2026. Men de spelar stor roll för partierna, för att utvärdera hur de når ut till väljarna och bestämma hur de ska positionera sig framöver. Att som "vinnare" ta ut segern i förskott baserat på mätningar bör man akta sig för, men för partier som presterar dåligt ger det förhoppningsvis en välbehövlig adrenalinkick för att faktiskt ta tag i situationen. Det är svettigt att hamna under eller nära spärren, även om det förpartier som riskerar att åka ur riksdagen hela mandatperioden brukar det lösa sig till valdagen. Inte minst för att krisande partier tenderar att få mer mediautrymme. Så har det i alla fall fungerat hittills.

Även för partier över fyraprocentspärren kan mätningar vara svettiga, fråga bara Centerpartiet. Med 4,2 procent riskerar man visserligen inte att åka ut, men det innebär en minskning med hela 2,5 procentenheter jämfört med valresultatet. Ett valresultat som ansågs vara en underprestation, och ledde till en del hård kritik i partiets eftervalsanalys.

Partiledaren Muharrem Demirok är ny på posten, och har inte riktigt hunnit utmärka sig bland konkurrenterna och bygga upp förtroende. Den goda nyheten är att han har gott om tid på sig till valet, den dåliga att han redan nu börjar mötas av intern kritik. Till Expressen säger en central källa i partiet att om han inte lyckas visa på en vändning innan slutet av året riskerar Demirok att hänga löst som partiledare.

En utmaning är att regeringsfrågan fortfarande tycks spöka i partiet – och försvåras ytterligare i ett opinionsläge där man med nuvarande siffror inte behövs i vänsterblocket. I bästa fall kan resultatet befria partiet från att försöka anpassa sig till S och istället framstå som liberala utan ursäkter, och cementera den mittenroll man sagt sig vilja ha. I värsta fall gör det partiet irrelevant, om man inte lyckas få genomslag som opposition från mitten. Att partiet uppfattas som sakpolitiskt ganska tunt underlättar inte.

Det är ensamt i den för tillfället inte särskilt breda mitten, och C och Muharrem Demirok har all anledning att svettas. Klokast i nuläget är nog att fokusera på sakpolitiken över regeringsfrågan – för en mätning är ändå bara en mätning, och än är det långt till nästa val.