Resultatet från Svenskt Näringslivs rankning av kommunernas företagsklimat är nu presenterat. Alldeles för många kommuner lägger dock alldeles för stor vikt vid placeringen i rankningar i allmänhet och för just denna rankning i synnerhet, i stället för att försöka använda resultaten till att förbättra sig. Låt oss därför ta en lite närmare titt på resultaten.
Redan innan sommaren kom på sedvanligt vis en fingervisning om hur kommunernas resultat hade utvecklats individuellt. Att på det viset pytsa ut en liten nyhet innan helheten presenteras känns nästan som en minivariant av hur regeringen hanterar statsbudgeten. Det kan vara strategiskt att synas flera gånger för samma sak, men det kommer inte att hålla i längden som strategi. Nåväl.
32 000 företag och 6 000 politiker har svarat på frågorna. Till två tredjedelar baseras rankningen på en viktning av detta subjektiva tyckande och till en tredjedel på utvald statistik. Resultatet är alltså ett försök att utifrån en viss intresseorganisations perspektiv försöka påverka politiker att göra på ett visst sätt. Förvisso är det ett positivt engagemang, men företagande ska likväl inte alltid vara det viktigaste när politiker prioriterar.
Motala försämrar sin placering för andra året i rad, 20 platser ner till placering 225 av 290, och ligger kvar på samma nivå som under de tio senaste åren. Kommunen tillhör gruppen ”Lågpendlingskommun nära större stad”, som verkar ha det tufft i rankningen och visar upp ett markant sämre resultat än genomsnittet.
Vadstena försämrar också sin placering för andra året i rad, fem platser ner till 79. Det får dock sägas vara inom felmarginalen. Kommunen håller ställningarna, både för placering och konkret resultat. Gruppen ”Pendlingskommun nära mindre stad/tätort” som Vadstena tillhör är inte lika markant snedfördelad, men den innehåller samtidigt både den bästa kommunen Vårgårda och den sämsta kommunen Norberg. Knepigt värre.
Hur ska man då dra slutsatser av det här? Det är svårt, men Vadstenas stora förbättring 2019 håller i varje fall i sig. Någonting verkar ha förändrats efter valet 2018. Motala däremot ligger kvar på samma låga nivå, oavsett vilken sida av politiken som styr efter valen. Problemen verkar ligga djupt och det har bevisligen inte varit framgångsrikt att ”bara” titta på resultatet och försöka göra det bättre.
Politikerna försöker säkerligen, men det går bevisligen inte särskilt bra. Det krävs någonting mer, kanske kan modeordet paradigmskifte vara aktuellt? Frågan är bara vad det innebär.