Under den senaste veckan har det låtit mer än vanligt i trakterna öster om Vättern. Mellan de omskakande vindpustarna med stormstyrka har det mullrat ordentligt. Även om det globalt skramlas rejält med vapen och hot i öst har det i vårt närområde i stället hörts höga ljud och smällar från väst.
Orsaken är att väder och vind har gjort att skjutningar vid Kråks skjutfält utanför Karlsborg har hörts ovanligt mycket i Östergötland. Indirekt hänger Försvarsmaktens lokala aktivitet i väst ihop med den globala osäkerheten i öst. Det är ett nödvändigt ont.
Det finns även andra typer av ljudföroreningar i vårt moderna samhälle. Det är många saker runt omkring oss som låter eller bullrar på olika sätt. Biltrafik, järnväg, flyg, vindkraftverk, lekande barn och för den delen svärande idrottare vid tennisbanor. I vissa fall drabbar det människor negativt på kort eller lång sikt.
Ett exempel på en typ av aktiv och medveten ljudförorening är den bakgrundsmusik som alldeles för ofta används i både radio och till rörlig bild. Utöver de mänskliga röster som hörs och de naturliga ljudeffekter som hör till ett visst sammanhang läggs det ofta till musik i programmen.
För de flesta uppfattas det antagligen inte som ett problem. Musik är dessutom en fantastisk tillgång när det gäller att förstärka känslor och upplevelser, särskilt på bio. Vad vore en actionfilm utan tillhörande intensiv musik? Fråga östgöten Ludwig Göransson, som tilldelades en Oscar för bästa musik 2019.
För personer som har nedsatt hörsel eller andra svårigheter att sortera ut tal från en stökig ljudmiljö blir däremot företeelser som omotiverad bakgrundsmusik extra besvärliga. Det stjälper möjligheten att ta del av innehållet, i stället för att hjälpa. Det måste producenterna också ta ansvar för att ta hänsyn till.
Till skillnad från Försvarsmaktens mullrande är inte bakgrundsmusik nödvändigt. Det är tvärtom någonting som i många fall borde begränsas till ett minimum. Allra viktigast gäller detta inom public service, det vill säga Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Utbildningsradio (UR). Utifrån en tillgänglighetsaspekt har dessa aktörer ett särskilt stort ansvar.
Det finns förvisso goda exempel även inom public service, där producenterna inte använder sig av musik eller åtminstone gör det med eftertanke. Likväl finns det mycket kvar att göra för att minska ljudföroreningarna i vår vardag, eftersom användningen av bakgrundsmusik är alldeles för utbredd för sitt eget bästa – och hör sen!