Det var en ovanligt väl modererad partiledardebatt som arrangerades av Expressen under tisdagskvällen (16/8). Upplägget bestod i att alla partiledarna fick bestämma ett ämne som sedan debatterades i en kvart vardera, och moderatorerna kom att visa låg tolerans mot de partiledare som försökte överskrida sin taltid eller avbryta andra. Det som i SVT brukar bli en anarkistisk hönsgård lyckades Expressens moderatorer Viktor Barth-Kron och Helena Gissén göra informativt och tittarvänligt.

Ett lyckat format till trots var emellertid debattens politiska innehåll inte särskilt imponerande. Stora delar av debatten upptogs av ett sedvanligt "blame game". "Ni har styrt i åtta år och sjukvården, energiförsörjningen, integrationen och kriminalpolitiken fungerar inte" kan oppositionens talepunkter sammanfattas. Dessutom pekade man på splittringarna i ett regeringsunderlag som är tänkt att baseras på ett socialistiskt V och marknadsliberalt C.

Allt det är rimlig kritik i sak. Men oppositionen lyckas inte samtidigt förklara hur deras politik kommer tillrätta med de problem som den, förvisso med fog, klandrar regeringen för. Det höga tonläget till trots framstår skillnaderna mellan blocken som små, med undantag för energipolitiken.

Statsminister Magdalena Andersson (S) besvarade oppositionens kritik med att sjukvården minsann styrs av kristdemokratiska regioner och att de stigande energipriserna beror på den ryska invasionen av Ukraina. Därtill upprepades myten om att beslutet kring nedläggningen av Ringhals togs på kommersiella grunder. När det kommer till frågorna om integration och kriminalitet verkade statsministern ha gjort det strategiska valet att inte gå i konflikt med oppositionen under debattens gång. Därtill uppmärksammade hon oppositionens splittring ifråga om hur förslag ska finansieras.

Som liberal väljare i höstens riksdagsval har man knappast ett smörgåsbord. Under Socialdemokraterna har en rad samhällsproblem förvärrats samtidigt som nya har tillkommit. Centerpartiet har utgjort en viktig bromskloss mot skadliga vänsterprojekt men kommer med all sannolikhet att ha betydligt sämre förutsättningar att göra det under nästa mandatperiod, inte minst för att Vänsterpartiet kommer att kräva sin beskärda del av kakan om vänsterblocket vinner. C hade kunnat få bättre utdelning genom att vara en äkta vågmästare, men C-ledaren Annie Lööf är för hårt investerad i sin "breda mitt”. 

Liberalerna är i en lite bättre sits, eftersom de andra borgerliga partierna åtminstone delar samma grundvärderingar och syn på den ekonomiska politiken. Men högerblockets fokus är samtidigt på annat än liberala reformer av statsapparaten, arbetsmarknaden, skattesystemet och bostadsmarknaden. I centrum står istället kampen mot brottsligheten och i många fall ingripande förslag som kringskär den personliga integriteten och utmanar rättsstaten. Att regeringsunderlaget därtill kommer bestå av det uttalat antiliberala Sverigedemokraterna kommer knappast underblåsa de frihetliga tendenser som trots allt finns. Det är inte direkt ett liberalt drömval vi står inför. Desto större anledning att försöka maximera det liberala inflytandet från alla utgångspunkter.