Ledare: Stötta din lokala kommunpolitiker

Det enträgna arbetet är centralt för demokratin, men det är samtidigt en tillvaro som allt färre tycks intresserade av. Det politiska engagemanget har minskat de senaste årtiondena och den lokala politikern blir alltmer sällsynt. Trots att intresset för politik är stort blir allt färre medlemmar i de politiska partierna, och ännu färre engagerar sig i sin kommun eller region.

I början av 1980-talet började Statistiska centralbyrån (SCB) undersöka hur stor andel av befolkningen som var medlemmar i politiska partier. Då var politiken fortfarande en folkrörelse och den högsta siffran nåddes 1984 när 15 procent av befolkningen var medlemmar i ett politiskt parti. Sedan dess har siffran stadigt minskat. Vid senaste mätningen var endast fem procent medlemmar. Motsatt utveckling har setts när det gäller andelen som är intresserade av att diskutera politik. Det är tydligt att det finns ett politiskt intresse, men få vill lägga ner sin fritid och engagemang på ett politiskt parti. 

De som trots statistiken har sökt sig till politiken och fått ledande politiska uppdrag vittnar om att det är spännande och givande. Några av de viktigaste besluten som berör människors vardag under hela livet, saker som skola, socialtjänst och äldreomsorg, fattas på kommunal nivå. Här finns en verklig möjlighet att påverka och förändra samhället till det bättre. 

Men det finns också baksidor och negativa aspekter. I en rapport från Sveriges Kommuner och Regioner (22/6) vittnar kommunstyrelseordföranden runt om i landet om den ensamhet och utsatthet de upplever i sitt uppdrag. Det gäller särskilt i mindre kommuner, där det saknas kollegor att få stöd från och där man upplevs som ytterst ansvarig för alla beslut som fattas. Många beskriver också ett tuffare samtalsklimat; i små kommuner blir hot och hat svårare att hantera och en större andel har övervägt att lämna sina politiska uppdrag på grund av det.  

Här behöver de politiska partierna ta ett större ansvar. När det inte finns kollegor i närheten blir stödet från partiet ännu viktigare. Partierna måste bli bättre på att upprätta både informella och formella stödfunktioner för utsatta politiker.

Därtill måste även allmänheten ta ett större ansvar. De som diskuterar eller debatterar politik i exempelvis sociala medier måste bli bättre på att säga ifrån när vi ser hat och hot mot folkvalda. Att öppet visa sitt stöd kan göra stor skillnad för de politiker som främst är vana vid att möta kritik. När få är engagerade blir det ännu viktigare att stötta de som vågat ta steget in i politiken.

Mitt bland alla talmansrundor, misstroendeomröstningar och regeringskriser får vi inte glömma bort en av de viktigaste hörnstenarna i vår demokrati – det lokala engagemanget. Att återigen göra det attraktivt att tillbringa sin fritid på politiskt engagemang och få dem som blivit aktiva att vilja stanna kvar längre måste fortsatt vara prioriterade frågor för politiken, oavsett regering.