I den ryska enklaven Kaliningrad, inklämd vid Östersjön mellan Polen och Litauen, väntar en mindre trevlig midsommarhelg. Litauen har under veckan meddelat att de stoppar all järnvägstransport av varor som omfattas av EU-sanktioner till och från Kaliningrad. I praktiken innebär det att hälften av Kaliningrads import stryps från en dag till en annan.
När järnvägsimporten stannar av helt påverkar det framför allt införseln av cement, metaller, byggnadsmaterial och andra samhällskritiska varor (TRT 18/6). Det är sådant som är betydelsefullt för såväl civilbefolkningen som för den ryska baltflottan och de andra militära verksamheterna i Kaliningrad. Visserligen kan Ryssland transportera varorna med båt från S:t Petersburg till området, men det kommer i så fall bli en ytterligare logistisk huvudvärk för Kreml, som redan försöker hantera sanktionernas konsekvenser på hemmaplan.
Vilken effekt sanktionerna har kan man ana genom att se till den ryska kritiken av beslutet. Ryssland har valt att slå på stora trumman med hot om "åtgärder för att skydda sina nationella intressen" mot Litauen. Kremls talesperson Dmitrij Peskov beskrev Litauens agerande som "ett brott mot allt".
Litauen har understrukit att importstoppet inte rör sig om en blockad, utan enbart en implementering av EU:s sanktioner. Landets premiärminister Ingrida Šimonytė underströk även ironin i att Ryssland anklagar Litauen för att bryta mot internationell rätt, när Ryssland själva har brutit mot snart sagt varenda internationellt avtal landet undertecknat (SVT 22/6).
Det finns ett återkommande mönster i den ryska retoriken. Kreml hävdar sin påstådda rätt enligt internationell lag när det passar dem själva, men inte när lagarna skyddar andra. I Rysslands ögon fyller den internationella rätten inget syfte förutom när den kan utnyttjas för egen vinning. Det är ren rovdjurstaktik som följs av aggressiva åtgärder i form av olika typer av påverkansattacker mot EU- och Natoländer – i detta fall Litauen.
Litauen meddelade under torsdagsmorgonen (Omni 23/6) att de nu förbereder sig på rysk hämnd efter tågstoppet. Hybridattacker och åtgärder i gränslandet mellan krig och fred är således att vänta från Ryssland mot Litauen. Premiärminister Šimonytė pekade särskilt ut en rysk attack mot elnätet som ett tänkbart scenario.
Därtill ligger det i hela Natos intresse att stärka den militärstrategiskt viktiga landremsan mellan Polen och Litauen: Suwałkikorridoren. Om Nato ska kunna försvara de baltiska staterna är det nödvändigt att området inte blockeras av grannarna Ryssland och Belarus.
Att bli utsatt för sanktioner är inget brott, även om det upplevs som en oförrätt av Kreml. Sanktioner är ett tämligen svagt vapen mot ett land som bedriver ett olagligt krig mot ett annat. Att Ryssland försöker utmåla sig själva som offer är inte bara felaktigt, utan ett patetiskt spel som troligtvis inte vinner några sympatier i omvärlden.
Det kan nu bli en tuff midsommarhelg för både Kaliningrad och Litauen. Det litauiska beslutet att stoppa järnvägshandeln med Kaliningrad bör dock välkomnas på alla sätt. Varje sanktion som får Kreml att svettas lite till är nödvändig i kampen mot Ryssland – och för Ukrainas frihet.