När tryckfrihetsförordningen fyllde 250 år häromåret hyllade politiker från vänster till höger den svenska yttrandefriheten. Nu vill samma makthavare, i bred enighet, begränsa vanliga människors grundlagsskyddade rättighet att ta del av offentliga handlingar.
Regeringens proposition 2017/18:49 “Ändrade mediegrundlagar” är framtagen med syfte att anpassa yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för digitaliseringens tidevarv. Propositionen innehåller förvisso några relevanta förslag. I dag kan en sajt, i skydd av utgivningsbevis, tillhandahålla register över känsliga personuppgifter som sexualitet, etnicitet och trosåskådning. Enskilda människors integritet bör skyddas bättre, och därför är det bra att regeringen tar bort möjligheten för vem som helst att skapa sådana databaser.
Problemet är att regeringen inte nöjer sig med att förbjuda register över människors privatliv. Även register över offentliga handlingar – till exempel rättsfall – ska begränsas. Privatpersoner ska fortsatt kunna begära ut handlingar från respektive myndighet och få dem skickade till sig. Tjänster som samlar ihop och tillhandahåller offentliga handlingar digitalt, exempelvis webbtjänsten Lexbase som erbjuder sammanställd rättslig information från myndigheter, ska dock begränsas – för allmänheten.
Personer med “behov av informationen i sin yrkesutövning” – journalister, forskare och jurister – ska även fortsättningsvis kunna använda sig av digitala register över offentliga handlingar. Datainspektionen ska genom delegation i grundlagen avgöra vilka som ska kunna ta del av registren.
Det är här skon klämmer. Vanligt folk ska få sämre tillgång till offentliga handlingar än journalister och akademiker. Makten bestämmer vem som får granska makten. En journalist godkänd av staten får bra medel att granska densamma. Medan de som inte blir godkända får hålla tillgodo med förra århundradets teknik.
Regeringen motiverar grundlagsändringen med att den personliga integriteten hotas om vanligt folk med en enkel sökning kan ta reda på om grannen förekommer i rättsfall. Det finns domar som innehåller detaljerade och känsliga uppgifter om exempelvis människors hälsa. Möjligtvis bör lagstiftaren fundera över om det alltid är klokt att sådana detaljer är offentlig handling. Men vad medborgarna gör med det som klassats som offentlig handling bör staten inte lägga sig i. (Liberala nyhetsbyrån)