I Brottsförebyggande rådets senaste trygghetsundersökning uppger knappt 25 procent att de gått en annan väg – av rädsla för brott. Andelen som utsatts för brott ökar, för andra året i rad, och närmar sig nu 27 procent (BRÅ 7/10). Samtidigt ligger en viktig pusselbit kring möjligheterna att kameraövervaka ännu orörd. Staten måste ge kommunerna större förtroende. 

Kameraövervakning är en effektiv metod vid upprätthållandet av trygghet. Rätt använd kan närvaron av kameror på allmänna platser avskräcka från att brottsliga handlingar begås. Tekniken är dessutom ett viktigt verktyg i polisens arbete – det var genom kamerabilder som gärningsmannen till terrordådet på Drottninggatan snabbt kunde identifieras. 

Få ifrågasätter att kameraövervakning i många fall är nödvändigt. Det hårda regelverket kring tillståndsgivning – som Datainspektionen ansvarar för – är dock ett problem. Utvecklingen går visserligen åt rätt håll. Företag som till exempel vill bevaka sin butik behöver inte längre få godkännande och från och med nästa år väntas vissa myndigheter, som polisen och tullen, slippa tillståndsplikten. Det senare gäller också för landets kollektivtrafik. 

Kommunerna måste dock snällt fortsätta invänta Datainspektionens välsignelse. Det kan låta som en ren formalitet. Handläggningstiden för ärenden ligger dock ofta på över ett år. Som om inte det vore nog kan ett avslag innebära nya juridiska turer, om kommunen inte bara ger upp ärendet. Det är också alltid lätt att från statligt håll säga nej med teoretiska och vaga resonemang. 

När Uppsala kommun, som på senare tid uppmärksammats för stora problem med otrygghet i stadskärnan, önskade kameraövervaka en centralt belägen del av staden fick man exempelvis bakläxa. Datainspektionen menade att den personliga integriteten skulle kränkas och gav grönt ljus enbart för vissa tider på dygnet (SVT 26/9). Förväntas även de kriminella förhålla sig till sådana “öppettider”? 

Integritetsaspekten ska såklart inte förringas. De flesta människor som rör sig på stan lär däremot ha överseende med att kameraövervakning ibland kan ske – för att värna om allas vår trygghet. I en undersökning av Lunds universitet och Novus framkom häromåret att hela nio av tio svenskar är positiva till kameraövervakning på gator och torg (SvD 17/9-17). 

På flera håll märks en kommunal uppgivenhet. Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (L) har i tio års tid talat om alltför begränsade möjligheter att kameraövervaka. I ett aktuellt reportage i DN (8/10) är Stockholms finansregionråd Iréne Svenonius (M) och Malmös kommunalråd Andreas Schönström (S) inne på samma spår. 

Schönström och Svenonius har en stor poäng i att kommuner själva borde kunna bedöma var kameraövervakning behövs. Lokala politiker har koll på lokala förutsättningar. På det sättet skulle Datainspektionen fortfarande vara tillsynsmyndighet och kunna ingripa om lagar inte följs eller anmälningar om integritetskränkningar kommer in. 

Medan invånarna ute i kommunerna känner en, ofta befogad, otrygghet står kommunens politiker och tjänstemän i dag alltför ofta handfallna. Dagens system duger inte. (Liberala nyhetsbyrån)

Max Eskilsson