Det är i grunden bra att Motala kommun nu tar tag i de orättvisor som verkar ha funnits tidigare när det gäller hyressättningen i socialnämndens egna boenden. Det gäller mer specifikt för särskilda boenden för äldre, i vardagligt tal äldreboenden, och för bostäder med särskild service för vuxna, närmare bestämt gruppbostad enligt LSS.
Kommuner ska arbeta för ökad likvärdighet, på många olika sätt. I och med att hyror är en relativt stor utgift för många invånare har den stor betydelse och kan därmed påverka likvärdigheten. Nu väntar totalt 6,5 miljoner i hyreshöjningar för de aktuella boendeformerna, extrapengar som är mycket betydelsefulla i ett hårt pressat läge för den kommunala ekonomin.
Samtidigt säger nämndens ordförande Charlotte Widegren (M) att ”de hyreshöjningar som blir inte ska drabba den enskilde”. Det låter vid en första anblick som ett underligt påstående. Vad skulle du själv säga om att få hyran höjd, men ändå inte behöva betala mer? Vid närmare analys är det ändå så det blir. Detta beror på att väldigt många av de som berörs får bostadstillägg direkt från staten. Det blir alltså den borgerliga regeringens budget som finansierar det åtminstone delvis borgerliga styrets hyreshöjning i Motala kommun.
Så pass konstigt är det svenska välfärdssystemet byggt i dag. I det här fallet kan alltså den skeptiskt lagde betraktaren tycka att kommunen vältrar över kostnader på staten, men riktigt så enkelt är det inte. Kommunen har ett ansvar gentemot sina invånare att ta ut rätt hyra av de boende. Det handlar om förvaltning av skattemedel och att ta ansvar för helheten. Beslutet är begripligt, oavsett vad man tycker om den principiella rättvisan i vem som betalar.
Utgångspunkten när det gäller hyror bör generellt handla om att anpassa hyresnivån utifrån faktorer som geografiskt läge, bostadens skick och bostadens storlek. En nybyggd, central lägenhet med sjöutsikt i Motala ska logiskt sett ha en betydligt högre hyra än en äldre, sliten lägenhet i Österbymo.
När det gäller särskilda bostäder av de aktuella slagen behöver man delvis titta på dessa faktorer, men rent krasst är dessa bostäder ett helt annat djur än vanliga hyreslägenheter. Den som har rätt till en särskild bostad kan inte välja och vraka mellan olika alternativ, utan blir generellt sett tilldelad en plats. Take it or leave it.
När det är brist på särskilda bostäder finns inget val. Då tar man det som bjuds. Därför kan vi inte behandla hyressättning i alla bostäder likvärdigt.