Höger-vänsterskalan i politiken måste återupplivas, annars kommer missnöjesrörelser likt Sverigedemokraterna att växa. Så löd en vanlig argumentationslinje för några år sedan. Men nu är tongångarna annorlunda.
Många menar att nästa regering bör vara en kollation mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, något som statsminister Stefan Löfven verkar sugen på. Andra, likt Moderaternas Mikael Odenberg, förespråkar till och med ett regeringssamarbete mellan ärkerivalerna M och S.
Det verkar nästan som att höger-vänsterkonflikten inte spelar roll längre. Men så är det inte. Fortfarande existerar samhällsproblem där borgerligheten och vänstern har radikalt olika lösningar. Ska arbetslösheten brytas genom en utbyggd offentlig sektor eller genom strukturreformer på arbetsmarknaden? Hur mycket kan man reformera arbetsrätten för att fler ska få jobb? Ska privata vårdföretag få göra vinst, och hur blir det nu med flygskatten?
Alla har dock inte glömt dessa skiljelinjer. I en intervju med Dagens Industri (27/9) varnar LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson för att ett blocköverskridande regeringssamarbete kan vara förödande för S. De tyska socialdemokraterna gjorde nyss sitt sämsta val på 70 år, efter att ha regerat tillsammans med det kristdemokratiska partiet.
Han har antagligen rätt. Skillnaden är att svenska S är den demokratiska världens mest framgångsrika parti någonsin, och troligtvis inte kommer att vika sig helt för de liberala partiernas krav på förändrad arbetsrätt. Men nog kommer partiledarna Jan Björklund och Annie Lööf vilja ha något i utbyte. Risken är då att liberalism och socialdemokrati tillsammans förvandlas till en så urvattnad mittenideologi att den blir irrelevant.
Det främsta argumentet för en storkoalition är stabilitet. Förespråkarna menar att en riktigt stark, blocköverskridande regering skulle tjäna landet väl eftersom den skulle vara nästintill orubblig. Men den som argumenterar så har glömt att själva idén med demokrati: styret ska inte vara hundra procent robust. Det kan svaja till ibland, om ett statsråd missköter sig eller om en stor grupp väljare vill ha en annan politik. Regeringsförmåga är viktigt, men det är något annat än politisk stagnation. (Liberala nyhetsbyrån)