Människor med vårdbehov ska inte behöva hamna i kläm på grund av politiskt upphandlingsslarv. Ändå sker det. 

På senare tid har fem regioner – Västmanland, Uppsala, Dalarna, Sörmland och Örebro – haft allvarlig lagerbrist på sjukhusen. Det handlar om förbrukningsvaror som engångshandskar och rengöringssprit. Operationer ställs in. 

Oklarhet råder om när depåerna kommer vara stabila igen. Den nya leverantören har onekligen misslyckats i sitt uppdrag. Samtidigt kommer vi inte ifrån grundfrågan: En undermålig politisk hantering.

Efter nästan tjugo år bytte de fem regionerna leverantör den 1 oktober. Apotekstjänst hade lagt ett upphandlingsbud som var 14 miljoner lägre än tidigare partnern Mediq. Varuförsörjningen – som upphandlar för de aktuella regionerna – har delvis hänvisat till lagen om offentlig upphandling. Den slår bland annat fast att det mest ekonomiskt fördelaktiga budet ska antas när offentlig sektor gör upphandling (Dagens medicin 14/10).

I samma lag står det däremot också att “enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet”. Det finns alltså i allra högsta grad utrymme för beslutande politiker att anta ett något dyrare bud om helheten överväger. 

Dessutom kvarstår stora frågetecken kring att Apotekstjänsts bud vann. De har till exempel inte tidigare levererat sjukvårdsmateriel i den omfattning varuförsörjningsnämnden själva ställde krav på (Dagens samhälle 21/10). Denna aspekt har Emanuel Örtengren, ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Timbro, ringat in i en artikel på webbtidningen Smedjan (22/10). 

I grunden är det bra att politiker vill hålla nere kostnader genom att inte vidga spenderbyxorna i onödan. Men upphandlingar handlar alltid om en samlad bedömning. Även om en prislapp ser lägre ut för stunden kan den stora kostnaden bli betydligt högre i praktiken. 

Att lagerhyllor gapar tomma just på sjukhus är särskilt illa. Om du vid butikshyllan upptäcker att din favoritsylt är slut kanske du avvaktar några dagar eller väljer en annan sort. Specifika varor kan trots allt ta slut och den nya leveransen vara försenad. Det går att ha förståelse när det kommer till exempelvis mat och kläder. När det gäller sjukvårdens möjligheter att genomföra inplanerad vård är det svårt att ha samma överseende. Möjligheten till snabb vård kan vara livsavgörande.

Den pågående krisen måste bli en väckarklocka. Politiken får inte brista i ansvaret för vår kanske mest centrala välfärdsfråga. (Liberala nyhetsbyrån)

Max Eskilsson