MVT berättar i dag om en konfliktfylld situation när det gäller hemtjänsten i Motala, närmare bestämt rörande området Ekön. Ledningens beslut att i praktiken riva upp all existerande struktur och göra om organisationen från grunden, med ny personal, både berör och upprör.
När det gäller personalfrågor av den här karaktären är det viktigt att som utomstående betraktare inte dra förhastade slutsatser. Det kanske kan upplevas som att ledarskribenten i det här fallet är rädd för att trampa någon på tårna, men det handlar i själva verket om att ha respekt för människors olika infallsvinklar och upplevelser. Det finns helt enkelt olika sätt att se på saker, baserat på olika roller och olika erfarenheter av verkligheten.
Det är sorgligt att situationen i fallet Ekön har fått gå så pass långt att ledningen har känt sig tvungen att fatta det drastiska beslutet om en total omstart. Det är säkerligen ingenting som de önskar att behöva göra, eftersom det varken är roligt eller billigt att dra igång en sådan process.
På andra sidan i konflikten står talespersoner för de 33 anställda som direkt berörs. Några av dem har modet att uttala sig offentligt och fackförbundet Kommunal är engagerat, som sig bör. Som alltid är det dock svårt att som utomstående veta om det inom gruppen finns andra åsikter från personer som tycker att det fattade beslutet faktiskt är bra. Det kan vara svårt att uttrycka en avvikande åsikt.
Ledningen anser sig bevisligen ha nått vägs ände, efter en längre tid med mindre omfattande åtgärder för att lösa situationen. De beskriver det som att problemet delvis handlar om brister i kompetens och rutiner. Detta håller inte de anställda fullt med om. Något som garanterat är säkert är i varje fall att situationen inom organisationen inte fungerar som det är i dag. Den ena sidan hävdar att bristande chefskap är en central orsak till problemen. Den andra sidan hävdar motsatsen. Vem har rätt?
Det vore i och för sig väldigt intressant att ha djupare kunskap om det, men samtidigt spelar det ingen konkret roll för utfallet. Det är ledningen som har ansvaret och därmed mandatet att fatta beslut. Det innebär att deras ståndpunkt i slutändan är den som gäller, oavsett om den objektivt sett är korrekt eller inte.
Det kan så klart göra dig som läsare upprörd att så är fallet, men så ser det demokratiska system som vi tillsammans har byggt upp ut. Någon måste fatta besluten, även om det finns människor som är av annan åsikt – och även om beslutsfattarna kanske egentligen inte har rätt.