19 000 kronor i månaden. Så låg är ingångslönen för Sveriges soldater. Samtidigt innebär yrket inte sällan slitsamma och fysiskt påfrestande uppgifter. Till det kommer det potentiella risktagande som exempelvis insatser utomlands kan innebära.
Att välja soldatyrket är att göra en viktig insats för skyddet av den frihet som de flesta av oss tar för given. Den insatsen måste uppvärderas.
Det finns i dag en bred politisk enighet om att under de närmaste åren stärka Sveriges försvar. Till 2025 ska försvarets budget öka med 20 miljarder (TT 30/8-19) och under året kommer politikerna att djupdyka i de ekonomiska förutsättningarna inför ett nytt inriktningsbeslut för försvaret i höst. Det är, med tanke på det alltmer osäkra omvärldsläget, bra och nödvändigt att försvaret stärks.
Men, som överbefälhavare Micael Bydén konstaterar, innebär den nya inriktningen också en stor rekryteringsutmaning: “Vi måste bli ännu bättre på att attrahera och rekrytera” säger han i en TT-intervju (19/1) och poängterar att Försvarsmakten behöver bli bättre på att nå unga kvinnor.
Rent konkret kan det handla om exempelvis kampanjer samt informationsarbete på skolor. Bydén har rätt. Fortsatt upplysningsverksamhet är en viktig pusselbit om fler, inte minst unga kvinnor, ska få upp ögonen för försvaret som tänkbar yrkesbana.
Samtidigt går det inte att bortse från att lönenivån fyller en central roll för att – i närtid och långsiktigt – kunna attrahera personer till soldatyrket. När ingångslönen på 19 000 kommer på tal tonar Bydén dock ned problemet med att “vi vet att lönen inte är allt”.
Den hållningen är i och för sig på ett sätt förståelig: Försvarets ekonomiska ramar sätts av politiken. Som Muf-ordföranden Benjamin Dousa tar upp i en aktuell debattartikel är det därför önskvärt att politikerna nu skjuter till medel för ändamålet: “En människa som är beredd att arbeta med att försvara Sverige och våra demokratiska värden borde också få den uppskattning som den förtjänar. I relation till andra yrken med högre lön och kortare utbildningstid blir soldaters villkor något av en fars” (Upsala Nya Tidning 17/1).
Arbetet med att uppvärdera våra soldater som yrkesgrupp måste påbörjas och lönenivån ska inte underskattas som verktyg. Ett sådant initiativ borde för övrigt inte hindras av att försvaret i stort håller på att byggas ut. Tvärtom borde det stora rekryteringsbehov som ligger framför oss göra frågan om attraktiva arbetsvillkor särskilt aktuell. (Liberala nyhetsbyrån)
Max Eskilsson