Den 7/8 rapporterade Göteborgs-Posten om Nasrin Ghanbari och hennes make Hosein Mohagheghin Khalaghi, som tillsammans med sin sexåriga dotter Atrina tvingas lämna Sverige. Detta trots att familjen har två fasta inkomster, en lägenhet och börjat bygga upp sitt liv i Sverige.
Familjen kom till Sverige från Iran för fyra år sedan. Pappa Hosein var i hemlandet politiskt engagerad för att avskaffa dödsstraff, en åsikt som straffas hårt i Iran. Enligt svenska UD förekommer det att aktivister som kämpar mot dödsstraffen själva döms till långa fängelsestraff. Den risken räckte dock inte för att få stanna i Sverige. Efter att familjens ansökningar om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov avslagits, valde de att göra ett spårbyte. Tack vare mamma Nasrins fasta anställning skulle allt lösa sig, enligt familjens jurist.
Så blev det inte. När migrationsverkets beslut trillade ner i familjens brevlåda kom det som en chock. Familjen uppfyllde alla krav, förutom ett: i februari hade Nasrin tjänat 928 kronor för lite. Det spelade ingen roll att hon tjänat flera tusen kronor mer både månaderna före och efter, eller att arbetsgivaren intygade att det hade blivit fel och justerade upp lönen. Misstaget var gjort och gick inte att rätta till.
Att människor som arbetar och gör rätt för sig utvisas på grund av petitesser har tyvärr blivit ett återkommande mönster i Sverige. Nyheter om kompetensutvisningar kommer med jämna mellanrum. Annonsen för Marvin Ngomas jobb låg bara uppe på Arbetsförmedlingens platsbank i två dagar istället för de tio som krävdes. Faranak Lotfizads arbetsgivare tecknade den försäkring som Migrationsverket rekommenderade, som senare visade sig vara fel. Reglerna är otydliga, och arbetsgivares misstag raserar människors liv.
I Januariavtalet slås fast att kompetensutvisningarna måste stoppas. Regeringen har därför tillsatt en utredning för att se över Sveriges system för arbetskraftsinvandring, som ska vara färdig i februari nästa år. Att åtgärder är på väg är såklart bra, men frågan är om det går för långsamt. Under det halvår innan utredningen ens presenteras kommer vi få troligen se många fler fall, och frågan är hur lång tid utredningens förslag kommer ta att implementera.
Så länge vi saknar lösning på problemet kommer Sveriges förmåga att attrahera utländsk arbetskraft bli lidande. Vi kommer få svårare att attrahera den kompetens som behövs. “Det lilla misstaget har förintat vår framtid” säger Hosein Mohagheghin Khalaghi om familjens fall. Vi måste fråga oss: Varför ska folk komma hit och bidra, om Sverige svarar med att förstöra deras liv?