Till slut kommer de ut för att tillkännage vem de valt. Gäller beskrivningen valet av en ny påve eller nästa partiledare för Socialdemokraterna?
Processerna liknar onekligen varandra. Valberedningen i S är en mindre grupp än kardinalerna som möts under en konklav, men förloppet är ofta lika hemlighetsfullt. Det finns anledning att fundera över det.
Mycket har skrivits om partiernas kris de senaste decennierna. 1979 hade Socialdemokraterna över en miljon medlemmar, merparten visserligen per automatik anslutna via sina fackmedlemskap. Men även efter att den dubiösa kollektivanslutningen från LO avskaffades har medlemsutvecklingen varit tydlig. S hade 260 000 medlemmar 1991, Moderaterna och Centerpartiet runt 150 000 och 140 000. Idag är bara 75 000 medlemmar i S, 40 000 i M och 24 000 i C.
Partierna är inte längre folkrörelser i ordets egentliga mening, något som påverkar både rekryteringsbasen och möjligheterna att opinionsbilda eller kampanja. Framför allt uppstår en klyfta mellan partierna och folket. Politiken blir något bara politiker ägnar sig åt. Väljarna gör en beställning vart fjärde år istället för att vara delaktiga i matlagningen.
Partiledarvalen, och för den delen kandidatlistorna inför riksdags-, region- och kommunvalen, skulle kunna ändra på det. Om partiledare och riksdagskandidater utsågs i medlemsomröstningar istället för genom valberedningar och ombudsomröstningar skulle det finnas betydligt större skäl för många att gå med i ett parti.
En sådan förändring har också andra fördelar. En nyvald partiledare får ett tydligare mandat. Och i en öppen process måste kandidaterna redovisa sin politiska inriktning. Medlemmarna behöver inte köpa grisen i säcken och hoppas på det bästa.
Valberedningar fyller för all del också sin funktion. De kan exempelvis sortera bort kandidater som är olämpliga för politiska uppdrag, utan att all information om kandidaten ska spridas till alla som röstar.
Men det är inte ett argument för helt slutna processer drivna av partiernas toppskikt. När Nyamko Sabuni valdes till partiledare i L hölls ett antal medlemsomröstningar ute i landet. Flera av dem var avgörande för hur det lokala länsförbundet sedan skulle rösta på landsmötet.
Det var ett steg i rätt riktning, och ett som S borde följa efter. Slå ett slag för öppenheten och låt medlemmarna välja sin egen partiledare.