Ungefär en femtedel av Sveriges befolkning är i dag 65 år eller äldre och väljarbasen utgör en potentiellt stark röst. I kommunpolitiken är denna grupp i samhället väl representerad, för att inte säga överrepresenterad. När det gäller riksdagen är däremot andelen 65-plussare blott en tjugondel av ledamöterna, vilket är en kraftig underrepresentation. Varför är det så?
Nyligen har vi i MVT kunnat läsa om att två rutinerade politiker är på väg att lämna rampljuset i Vadstenas politiska liv. Socialdemokraten Anders Hedeborg har på eget initiativ tagit ett steg tillbaka och aspirerar inte på någon framskjuten placering på partiets kommunlista inför valet 2022. Centerpartisten Anders Agnemar som har funnits med sedan 1980-talet finns inte med på partiets lista med kandidater till fullmäktige i Vadstena.
I dessa fall resonerar partierna bland annat kring att det är önskvärt med en föryngring av kandidaterna. Det kan vara relevant som en del av en helhet, utifrån ovan nämnda överrepresentation. Yngre i samhället är också kraftigt underrepresenterade lokalt. Motsvarande diskussion om en föråldring av kandidaterna på riksnivå hör vi däremot sällan från de etablerade partierna själva.
Begreppet ålderism är tyvärr ständigt aktuellt i vårt samhälle. Innebörden är att äldre personer behandlas på ett negativt diskriminerande sätt och möts av stereotypa föreställningar om hur de är som människor. Ålderismen finns så gott som överallt runt omkring oss i olika omfattning och den går stundtals också långt ner i åldrarna.
Precis som för andra typer av negativ diskriminering finns här i praktiken bara förlorare. Individen som drabbas får sämre möjligheter i livet och en begränsad frihet. Samhället som utsätter individen för det går miste om livsglädje, kompetens och engagemang som skapar en större fungerande helhet.
Någon nämnvärd föråldring, utöver den genom tiden naturliga, hos de ledande riksdagskandidaterna från partierna i Östergötland går inte att se inför valet 2022. Vad det beror på varierar sannolikt. Det kan finnas systemfel i partiernas interna processer eller i riksdagsarbetet som gör att en viss del av befolkningen exkluderas. Oavsett orsaker är den skeva representationen i de olika demokratiska församlingarna ändå ett problem för demokratin.
Det är kompetens och åsikter som ska vara vägledande för politiskt engagemang, inte en siffra på ett papper. Även årsrika har massor att bidra med. Inte bara lokalt, utan även i riksdagen.