Om du tar en pratstund med valfri personalansvarig inom vård eller omsorg möts du av bekymrade miner. Det gäller i både kommuner och regioner. Personalbristen är ett nationellt problem, som skapar ekonomiska underskott och krångel i verksamheterna. Det är inget nytt och det är bevisligen väldigt svårt att få ordning på situationen. Men, skam den som ger sig. Det måste gå.
Motala kommun provar nu med en extra bonus till de sommarvikarier som inom omsorgen arbetar åtta veckor i stället för fyra. Det kan vid en första anblick verka attraktivt, men tyvärr finns det faktorer som talar emot att det kommer att bli särskilt framgångsrikt. I och med att målgruppen består av exempelvis studenter, som sannolikt även vill göra annat än att bara jobba under den efterlängtade sommarledigheten, kan det bli tufft. Marginaleffekten för pengar avtar ganska snabbt för denna grupp. Pengar är bra, men inte allt.
Att betala den ordinarie personalen extra för att flytta åtminstone delar av semestern från sommarperioden är numera vanligt förekommande. Vårdpersonal i Norrbotten erbjuds i sommar smått galna 25 000 kronor extra per (hektisk) vecka som flyttas. Trots det är det många som säger nej. Människor som år efter år har fått ta smällarna av personalbristen vill ändå inte. Särskilt efter flera år av pandemi med extra hög belastning och en extraordinär situation är det lätt att förstå. De behöver en ordentlig ledighet. Pengar är bra, men inte allt.
En del som inte vill flytta sin semester avstår för att de hellre vill umgås med sin familj. Tillbringa tid med partner och/eller barn. Uppleva saker ihop. Även det är förståeligt, eftersom det är viktigt att ta vara på den tid som finns. Sommaren är kort, livet likaså.
Ett annat fenomen som är värt att uppmärksamma är att personer utan partner och barn, låt oss för enkelhetens skull kalla dem singlar, också har behov av en ordentlig ledighet och möjlighet att ägna sig åt andra saker än arbete. När scheman för semestrar och högtider planeras kan det lätt bli så att singlarna antingen tar på sig eller tilldelas arbetspass under de mest populära högtidsdagarna eller semesterveckorna.
Det är tufft att stå emot argument som ”jag vill umgås med mina barn”, både när det gäller semester och storhelger. Bland annat för att förskolor och fritidshem normalt sett är stängda då. Lägg därtill rätten att vara föräldraledig, så finns det en risk för systematisk snedfördelning av ledigheter. En fördelning som missgynnar gruppen singlar, oavsett pengar.