Peter Karlsson (M) har varit föredömligt aktiv i diskussionerna, men inte i frågan om beslutsfattandet.
Ljudet av förstörelse kan ta sig många uttryck. Just nu hörs det stundtals en kakafoni av motorljud, krasande och krossande i centrala Vadstena. Ett bevis på att världen förändras. Till det bättre anser vissa, till det sämre anser andra.
Det handlar så klart om att silon i närheten av slottet slutligen rivs, efter en process med en del beslutsamhet, en del velighet, en del oklarheter och en del protester.
Ibland är det sannerligen inte lätt att förstå sig på Sveriges lagar och de kommunala regelverken. Det finns många olika nivåer och beslut som tillsammans skapar en helhet, men var i den demokratiska världen har egentligen beslutet om silons rivning fattats?
Är det i den nya visionen för hamnen, som beslutades av kommunstyrelsen 2023? Är det i samhällsbyggnadsnämndens godkännande av rivningen sommaren 2024? Är det i kommunfullmäktiges beslut om budget för 2025, där pengarna för rivningarna finns? Är det någon annanstans?
Den frågan är central i kritiken som har framförts av Tankesmedjan Runda Bordet, en samling tänkare som inte ger sig i första taget. Frågan ger naturliga följdfrågor kring vilket underlag som har legat till grund för beslutet och vilka som har stått bakom det. Oklarheten medför nämligen svårigheter att nyttja andra demokratiska verktyg, som att kunna överklaga. Vad är det som ska överklagas – och till vilken instans?
Oavsett vad man tycker i sakfrågan om silons bevarande eller rivande – eller olika parters agerande i processen – borde principerna om transparens och tydlighet i beslutsfattandet vara viktiga. Oavsett utfall måste det vara tydligt vilket beslut som har fattats och vem som har fattat det.
Det borde kunna klargöras av Vadstenas ledande politiker, exempelvis kommunalrådet Peter Karlsson (M), med syftet att öka allmänhetens förståelse och att motverka omotiverad (?) kritik. Han har varit föredömligt aktiv och närvarande i diskussionerna, men tydligheten i frågan om beslutsfattandet har inte varit på samma nivå.
Att döma av reaktionerna och responsen efter att rivningen av silon nu har dragit igång på allvar verkar det vara så att den allmänna opinionen i Vadstena håller med den eniga politikerkåren om att det är rätt beslut. Kulturminne och landmärke eller inte, nu förstörs den för alltid. Till vissas sorg, till andras glädje.
Avslutningsvis vill ledarskribenten åter igen framföra åsikten att läget i hamnen, där silon snart inte längre står, är alldeles för bra för en grusparkering. Det är dags att ta itu med nästa steg nu, för att skapa en ny och förhoppningsvis bättre framtid på historisk mark.