Regeringen kommer att lägga fram en ny lag om samtycke. Det meddelade jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) under en demonstration mot sexuella övergrepp i Stockholm i söndags.
För att våldtäktsmän inte ska gå fria förespråkar många feminister, däribland jämställdhetsministern, att ett samtyckesrekvisit införs i lagstiftningen. Det innebär att man är skyldig att försäkra sig om att partnern vill ha sex, snarare än som i dag då man kan bli dömd för våldtäkt om det finns bevis för att offret blev tvingad till den sexuella handlingen, eller var oförmögen att göra motstånd. Med samtyckesrekvisit krävs alltså ett aktivt ”ja” snarare än frånvaron av ett ”nej”.
Att politiker tar kvinnors berättelser om sexuella övergrepp på allvar är bra. Sexuellt våld är ett reellt samhällsproblem som dessutom ökar. Just därför är det viktigt att vara konstruktiv.
Men tyvärr bygger argumentationen kring samtyckesrekvisit till stor del på att en sådan lag skulle ”skicka signaler” om att det inte är acceptabelt med sexualbrott. Detta trots att det borde vara uppenbart att de män som våldtar inte kommer att ändra sitt beteende för att en detalj i den svenska lagstiftningen ändras. En sådan lag skulle inte heller få bort det stora problemet med sexualbrottsrättegångar: att ord står mot ord. Det är redan i dag förbjudet att ha sex med någon mot dennes vilja. Bevisbördan förändras inte, vilket givetvis är rimligt. I en rättsstat gäller principen oskyldig till motsatsen bevisas, även för de mest förkastliga brotten.
En samtyckeslag riskerar dessutom att leda till att offret tvingas utstå förödmjukande frågor om hon betett sig på ett sätt som gärningsmannen kan ha uppfattat som samtycke.
Det finns andra förslag, som exempelvis en starkare betoning på oaktsamhet, som skulle kunna införas i lagen. Men det största problemet är i dag att många sexualbrott inte leder till rättegång över huvud taget, eftersom polisen lägger våldtäktsärenden på hög. För att fler våldtäktsmän ska dömas är prio ett därför att polisen ägnar betydligt mer tid åt att utreda sexualbrott, och att politiker skjuter till mer resurser till Polismyndigheten. (Liberala nyhetsbyrån)