För drygt ett år sedan presenterade Folkhälsomyndigheten en undersökning om förekomsten av självmord i olika typer av kommuner. För kvinnor visade resultaten likartade siffror för alla typer av kommuner, medan det för män fanns en väldigt tydlig skillnad.
Tydligast lägst andel självmord återfanns i storstadskommunerna. Inom fem mil från en tätort med minst 100 000 invånare var situationen minst dålig, därefter ökade andelen självmord i princip i takt med att kommunernas karaktär närmade sig glesbygd. Hoppfullt nog fanns det dock tydliga undantag från regeln, vilket kan tolkas som att kommunernas medvetna agerande kan göra stor skillnad.
För Östergötlands del visar siffrorna i likhet med resonemanget en stabil ”halvdålig” situation under hela perioden 2006-2017, men med en tydligt sjunkande andel under andra halvan. Även andelen östgötar som uppger att de har suicidtankar har följt samma positiva, nedåtgående trend.
Under den större delen av perioden är det kommunerna Boxholm, Mjölby och Ydre som har legat i topp, men mot slutet har i stället Vadstena tydligt toppat statistiken efter att ha ökat andelen självmord. Därtill har Motala under de senaste åren avancerat till en andraplats. Motalas avancemang beror dock inte på någon stor ökning av andelen, även om den har ökat en aning. Avancemanget beror i stället på att många andra kommuner i Östergötland glädjande nog har sänkt sin andel markant.
Både Motala och Vadstena uppvisar markanta skillnader mellan kvinnor och män. I likhet med den nationella statistiken för mindre kommuner är det männen som begår klart flest självmord, ungefär dubbelt så många som kvinnorna sett till andel av befolkningen.
Bilden av situationen är dock inte glasklar. Samtidigt visar nämligen tidigare undersökningar från exempelvis Socialstyrelsen att andelen personer med psykisk ohälsa är högre i storstadsområden, jämfört med mindre städer och landsbygd. Som så ofta är verkligheten komplex.
Nu är denna ledare ingen vetenskaplig artikel, men den kan ändå lyfta frågor som gör att du som läsare, och för den delen lokala politiker, börjar att tänka till kring olika potentiella bakomliggande orsaker och vad som på ett eller annat sätt kan göras för att förbättra situationen.
En av dessa potentiella åtgärder är att studera situationen i lägre åldrar. En artikel om ungas psykiska ohälsa i Läkartidningen 2013 studerade utvecklingen under de senaste 30 åren. I detta fall kunde bara små skillnader i symptomfrekvens hittas i en jämförelse mellan stad och landsbygd.
Däremot finns intressant läsning i en ny rapport från Århus universitet, där det konstateras att barn som växer upp i gröna omgivningar med mer natur har upp till 55 procent lägre risk att utveckla olika psykiska sjukdomar senare i livet. Oljud och luftföroreningar inverkar negativt på den psykiska hälsan, medan närhet till natur inverkar positivt.
Argumenten för att skapa en grönare, eller kanske en mer landsbygdslik, miljö för barn och ungdomar i både hemmiljö och skolmiljö blir i och med detta allt starkare. Detta är en av många faktorer att ha med sig i diskussionen mellan stad och landsbygd, inte minst när det gäller de unga medborgarnas hälsa.