Inte ens den mest konservative eller introverta aktören kan undgå att vi i dag lever i en globaliserad värld. Händelserna vid Svarta havet har försatt Ukraina i ett kristillstånd. De har också involverat Ryssland i en väpnad konflikt i en del av Europa som önskar förbrödring med väst. Allt detta påverkar även den östgötska myllan på olika sätt.
Efter Rysslands annektering av Krim-halvön och de ryska separatisternas övertagande av delar av Ukraina har västvärlden reagerat. Inte med våld, men med sanktioner som påverkar den inblandade parten Ryssland negativt. Landet är i ekonomisk gungning och känner dessutom starkt av effekterna av det drastiskt sänkta oljepriset i världen.
Ryssland har svarat med ekonomiska motmedel i form av sanktioner mot omvärlden, inte minst den annars viktiga handelspartnern EU. I höstas fick det effekter för det östgötska näringslivet, exempelvis tvingades Väderstadverken varsla inte mindre än 100 personer i Väderstad utanför Mjölby. Orsaken var kort och gott en drastiskt minskad försäljning i Ukraina och Ryssland, som annars är viktiga marknader för företaget.
I vårt grannland Finland märks den ryska krisen på många sätt. Köpcentrum och hotell i gränstrakterna mot Ryssland ekar tomma i stället för att fyllas av köpstarka ryska turister och konsumenter. När den stora grannen i öst dessutom införde importstopp för bland annat finländsk mjölk fick det stor påverkan på jordbrukssektorn. Detta gjorde att EU godkände inhemskt finländskt stöd till mjölkbranschen, något som i vanliga fall är förbjudet. Även i Baltikum där länderna har påverkats på liknande sätt har olika former av riktat stöd satts in.
Bland de svenska mjölkbönderna har röster höjts för att i kölvattnet av de ryska sanktionerna ge särskilt stöd till branschen även här. En direkta effekt av importstoppet finns och dessutom kan den pressade prisbilden på mjölk inom EU påverka ytterligare. Oavsett detta kommer varken regeringen eller EU att agera med ekonomiskt stöd, vilket har fått den gamla bonderörelsen Centerpartiet att vakna till liv och försöka dra igång konsumentmaktens kvarnhjul.
Konceptet som har lanserats under namnet ”mjölklöftet”, med tillhörande hashtag för sociala medier, går ut på att handlare som deltar höjer mjölkpriset med en krona per liter som oavkortat ska gå till bönderna som levererar mjölken. Förhoppningen är även att bidra till en god djurhållning och en större andel närproducerad mat.
Responsen har än så länge varit tämligen sval, till och med kylskåpskall, från handlare och konsumenter. Även om förslaget är nytt har det fått en knackig start och behöver kompletteras på många sätt. Konsumentmakt är en ingrediens, men aktivt utnyttjande av pengar i landsbygdsprogram och påverkan på EU-nivå måste också aktiveras. Det är nu upp till lokala aktörer, ministrar och andra att verkligen agera om den lokala mjölkbranschen anses värd att bevara.