Motala kommun rustar för nästa slag i det stora juridiska kriget om Lalandia. Även om det inte rent handgripligen går så långt som till handgemäng mellan de olika parterna är det ändå just ett demokratiskt krig som utspelar sig framför våra ögon.
Krig är fasansfullt, men bevisligen även någonting som ligger i människans natur att ägna sig åt. Det har vi sett om och om igen genom historien, i många olika former och på många varierande platser. Småskaliga och storskaliga, snabba och utdragna, lindriga och fruktansvärda. Människor slåss och utkämpar olika typer av krig, med mer eller mindre tydliga spelregler att förhålla sig till.
I det moderna samhället vi lever i finns ett antal olika former av interaktioner, som till stora delar har tagit över krigets roll. En sådan verksamhet är idrott och liknande tävlingar, där olika individer och/eller lag kämpar mot varandra utifrån viljan att gå segrande ur striden. Oavsett om det handlar om strategiskt schackspel, fysisk boxning eller karaktäristiska lagsporter som fotboll är målet att segra. På lång sikt, även om ett visst slag förloras.
En annan sorts modern krigföring utspelar sig i domstolsväsendet. Utifrån de lagar och regler som samhället bestämmer sig för ska gälla går det att utmana både andra aktörer och regelverket i sig i kampen om att nå olika typer av segrar. I vissa fall går det dessutom att kräva nya slag i form av juridiska returmatcher, genom att överklaga ett resultat i en viss match till nästa instans. Därmed kan ibland en förlust förvandlas till en seger, eller tvärtom.
Ett juridiskt krig av det här slaget utspelar sig just nu mitt framför våra ögon när det gäller förarbetet inför Lalandias etablering i Motala. Mark- och miljödomstolen har gett en delseger till kommunen, i och med att detaljplanen för huvudområdet Jätten inte underkändes. Samtidigt gavs en delseger till motståndarna, i och med att andra detaljplaner underkändes på grund av formella fel i underlagen.
Motala kommun och rättsväsendet förbereder sig nu i högsta grad för returmatcher i dessa olika slag. Överklaganden kommer från både kommunen och dess motpart, med mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt som mottagare. Båda dessa överklaganden är fullt logiska och motiverade, för vem skulle ge upp ett jämnt slag utan strid?
Det tar tid. Det kräver energi. Det kostar pengar. Men, i demokratins namn slipper vi krig och blodsutgjutelse för att lösa tvister. Det är värt att både poängtera och försvara.