På den politiska vänsterkanten går meningarna isär om Vadstena behöver trygghetsboende eller inte. Sett till verkligheten finns definitivt ett behov. Det är rätt att satsa på denna boendeform som både ger ökad livskvalitet och trygghet, samtidigt som den ordinarie äldreomsorgen avlastas.
Trygghetsboende är en boendeform som tilltalar allt fler som fortfarande är tillräckligt pigga och friska för att hålla igång med vardagslivet själva, men ändå vill ha extra trygghet och närhet till en social samvaro.
Det är inte ens tio år sedan begreppet trygghetsboende definierades närmare i en statlig utredning, men relevansen är tydlig. Trygghetslarm, gemensamhetslokal och möjlighet till gemensamma måltider är några av de krav som ställs.
Lösningen kan passa många personer. Vissa har blivit ensamma på ålderns höst, vissa vill flytta ifrån villan och allt arbete den innebär, vissa börjar helt enkelt bli lite oroliga men är för friska för att få plats på äldreboenden.
I Vadstena har just trygghetsboende diskuterats under veckan. Vänsterpartiets företrädare ifrågasatte i en debattartikel i MVT bland annat frånvaron av en behovsutredning från den nya majoriteten. Kritiken handlar om att ledningen utgår från vad de själva tror.
Trots denna kritik mot motståndarna gör V självmålet att i nästa andetag konstatera att det inte finns något stort behov av trygghetsboende i kommunen. Vad baseras detta på? En genomförd utredning, eller kan det vara egen tro? Beslutet om byggnationen kan i och för sig förefalla aningen förhastat när det gäller val av plats, men kärnan i kritiken missar målet.
Behovet av trygghetsboende finns, vilket även Anders Hedeborg (S) konstaterade i en replik. De i sammanhanget futtiga 30 lägenheter som nu blir aktuella är en droppe i Vättern. Behovet är garanterat mycket större än så – baserat på en omvärldsanalys, Vadstenas befolkningsmängd och kommunens demografiska struktur. Behovet kommer med stor sannolikhet också att öka det närmaste årtiondet.
Det är hög tid att agera i stället för att reagera. Majoriteten gör därför helt rätt i att satsa på trygghetsboende och borde göra det i större skala, både i Vadstena och i Borghamn. Det ger trygghet åt de årsrika som önskar ett boende av det här slaget, samtidigt som andra bostäder frigörs för att ge plats åt den enligt planen växande befolkningen.
Det som V däremot har rätt om i sin debattartikel är att äldreomsorgen är viktig. Det behövs ett samlat grepp, det behövs behovsanalyser. Det står dock inte i motsatsförhållande mot att även bygga trygghetsboenden, snarare tvärtom.
Om människor av egen fri vilja kan bo längre i eget boende, med en meningsfull tillvaro och socialt stöd, avlastas äldreomsorgen. Hemtjänstens personal kan få förutsättningar att ge bättre service till de som bor på trygghetsboenden, utifrån att den geografiska samordningen minskar behovet av resor. I stället kan mer tid ägnas åt det som verkligen räknas. Den mänskliga kontakten.