Explosionerna av gasledningarna Nord Stream 1 och 2 var ingen slump. Det har svenska myndigheter slagit fast i sin initiala utredning av händelserna (6/10). Polisen uppgav i början av oktober att de hittat bevis för explosioner och att misstankarna om ”grovt sabotage” har stärkts.
En del av detonationerna på de två gasledningarna har skett i svensk ekonomisk zon, vilket föranleder att utredning bedrivs av svenska myndigheter. Gasläckornas konsekvenser sträcker sig emellertid längre än till Östersjöns gränser. Den ryska gasen är i storpolitikens absoluta centrum.
Sabotaget av Nord Stream har haft en tröskelhöjande effekt på konflikten mellan Ryssland och Europa. Den ryska gasens vara eller icke vara har varit en huvudpunkt i den europeiska politiken under många år, och har efter Rysslands invasion av Ukraina i februari blivit än mer kritisk. Det var först efter invasionen som till och med tyska politiker började bli tveksamma till importen av rysk gas.
Gasen är en viktig inkomstkälla till den ryska krigskassan, vilket i förlängningen förlänger kriget som ukrainarna tvingas utkämpa med livet som insats. Tyskland – den stora ryska gaskonsumenten i EU – har å sin sida länge stretat emot både europeiska och amerikanska krav om att stoppa starten av Nord Stream 2. De nya gasledningarna har tekniskt sett varit färdiga sedan ett år tillbaka, men tyska myndigheter har ännu inte gett tillstånd för start och efter invasionen har den tyska godkännandeprocessen pausats.
Nu höjs återigen ryska röster för ett tyskt godkännande. Den 12 oktober meddelade president Vladimir Putin att Ryssland är redo att börja leverera gas igen, men via den oskadade ledningen i Nord Stream 2 (TT). Det är en i sammanhanget tämligen passande situation för Ryssland, eftersom Nord Stream 1 nu är oanvändbar och den enda fungerande ledningen som finns att tillgå är den i den ännu inte godkända Nord Stream 2.
Trots att utredningen om sabotaget fortsatt pågår, och även om mycket talar för att det är Ryssland som ligger bakom sprängningarna, är det givet att Putin tar tillfället i akt att pressa fram ett godkännande av Nord Stream 2.
Om det är något som sprängningen av Nord Stream bevisat, så är det faktumet att den ryska gasen är opålitlig, sårbar och rent av farlig. Beroendet av rysk gas är en direkt fara för Europas energiförsörjning och säkerhetspolitik. Tyskland har fram till senaste året varit trogna anhängare av att bygga ut de ryska gasledningarna istället för att bevara, återstarta och bygga ut sin kärnkraft.
Alla ambitioner om att fortsatt värma tyska hem med rysk gas bör efter 2022 ha grusats i grunden. Vad som redan var en dålig idé från början – och som flertalet västliga stater varnat för i åratal – har nu blivit verklighet. Med skenande energipriser och ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge ser vi nu hur den europeiska vintern ligger i händerna på en kallblodig mördare i Kreml.
Tyskarna kommer få bita i det sura äpplet vare sig de vill eller inte, men vägen framåt för europeisk energiförsörjning går inte via ryska gasledningar i Östersjön, varken på kort eller lång sikt.