Ett redan rörigt partipolitiskt liv i Motala blev just ännu mer rörigt, även om sista ordet ännu inte är sagt.
Det är tvära kast i dessa pandemiproblematiska tider. Sjukdomar, dödsfall och ekonomiska kriser varvas med goda gärningar, tillfrisknanden och framtidstro. Samtidigt som vi måste hålla fokus på det kritiska nuläget med människors hälsa i centrum måste vi också ha förmåga att planera för och tänka på det som ska hända framåt.
Just planeringen framåt och konsekvensanalysen kan ha varit lite bristfällig hos Vänsterpartiet i Motala, som för några dagar sedan gick ut med att de lämnar de tidigare samarbetspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Solidariskt Motala. Partiet säger sig vilja vara ”ett självständigt oppositionsparti” och begär alltså skilsmässa från sina tidigare partners.
Vänsterpartiets motivering till att lämna samarbetet är begriplig. Att vara ett litet parti är knepigt när man samarbetar med andra, oavsett om det är i en styrande ställning eller i opposition. De stora partierna får ofta mest utrymme. De mindre, inte sällan mer radikala, partierna får utifrån kompromisser och överenskommelser dra in sina taggar i den politiska debatten.
Samtidigt verkar agerandet ogenomtänkt. När de tre partierna valde att fortsätta samarbetet efter att ha förlorat makten i Motala kommun efter valet 2018 borde Vänsterpartiet ha varit medvetna om vad det innebar. I utbyte mot att desarmera de skarpaste politiska förslagen och utspelen fick de fortsatt delaktighet och insyn i form av platser i styrelser och nämnder.
Ett så pass litet parti som Vänsterpartiet får nämligen inga platser i styrelser och nämnder av egen kraft när dessa platser ska fördelas utifrån antal mandat i kommunfullmäktige. Det är endast genom samarbete med andra som mindre partier kan få denna möjlighet, som i fallet Solidariskt Motala.
I praktiken har Socialdemokraterna delat med sig av ett antal platser, vilket medför att Vänsterpartiet i logikens namn i och med skilsmässan bör avsäga sig dessa platser i styrelser och nämnder. Problemet är dock att partiet inte har någon makt över dessa ledamöter och ersättare, utan när de väl är valda av fullmäktige är det de själva som beslutar om de vill ge upp sina platser eller inte. Resultatet kan potentiellt bli ännu fler vildar i det lokala politiska livet.
Miljöpartiet, som också är ett litet parti i samarbetet, reagerar förvånat och irriterat. Det stora dragloket Socialdemokraterna har inte gett upp hoppet om en fortsatt enad rödgrön front, samtidigt som budskapet om att få tillbaka platserna i nämnder och styrelser är tydligt.
Ett redan rörigt läge i Motalas partipolitiska liv har nu blivit ännu rörigare, i och med Vänsterpartiets besked att lämna Solidariskt Motala. Sista ordet är dock ännu inte sagt i frågan. Det skulle inte vara förvånande om Vänsterpartiet skulle tänka till och tänka om, med tanke på vad de borde ge upp om samarbetet avslutas.
Ibland är det lite dramatik och tandagnissel som behövs för att komma framåt och utveckla en relation till nästa nivå. Låt oss avvakta och se om det faktiskt blir skilsmässa eller ljuv återförening för Solidariskt Motala.
Tobias Josefsson