Förbund inom idrottens värld har ett mycket viktigt uppdrag och gör generellt ett gott arbete. Värderingar och regelverk för många idrotten slås fast. Inte sällan finns jämställdhet och likabehandling med som nyckelord, likaså rättssäkerhet och transparens. Oftast fungerar det väldigt bra och idrotten kan få stå i fokus. Men, det är inte alltid som förbunden lever som de lär.
Det finns bevisligen problem även inom förbundens värld, nu specifikt inom Svenska Ridsportförbundet. Under de senaste dagarna har berättelsen från dressyrryttaren My Jeppsson Lindkvist spridits på nätet och i tidningar. Hon har nämligen stängts av från att utöva sin roll som domare under 18 månader. Det baseras på näthat och brott mot de etiska reglerna, men vad har hon egentligen gjort och varför?
Bakgrunden är att det finns en påtaglig mängd män inom ridsportens värld som inte kan hålla vare sig tungor, händer eller könsorgan i styr. Trots att ridsporten sett till utövarna är i det närmaste totalt dominerad av kvinnor är det ändå oftast män som innehar maktpositioner.
De personer som utsätts för trakasserier och övergrepp är generellt flickor och unga kvinnor, vilket det detaljerat har berättats om i exempelvis SVT:s program Dold, SR:s dokumentärserie Hästgården och boken Händelserna på hästgården. Det finns flera aktuella rättsfall där gärningsmannen har erkänt fruktansvärda saker som får nackhåret att resa sig av avsky, oavsett vad domen i slutändan har blivit. Vidriga övergrepp.
Det som förbundet i praktiken straffar My för är att hon offentligt har protesterat mot denna osunda kultur, som under årtionden har varit normaliserad inom ridsporten. Hon erkänner att hon har varit för detaljerad i sina berättelser, men det är svårt att se att det motiverar en så pass lång avstängning.
Domen förefaller vara oproportionerligt hård och förbundets agerande är underligt på flera sätt. Det framstår exempelvis som att beslutet främst grundas i något som har skrivits under pseudonym på ett diskussionsforum på nätet. Domen tar inte nämnvärd hänsyn till vare sig sammanhang eller syfte. Stödet för My från människor inom ridsporten, både kvinnor och män, är däremot stort. Mycket stort.
Det officiella budskapet från förbundet är ”vi vill skapa en kultur där folk törs prata”. Samtidigt fortsätter trakasserierna i det fördolda. Det framstår som att de som protesterar mot oegentligheter blir de som drabbas. Det finns flera exempel på det, samtidigt som förövarna går fria. Detta måste få ett omedelbart slut.