Ledare: Osynliggör inte mödrarna

Kampen för kvinnors rättigheter och för att kvinnors erfarenheter och perspektiv ska tas på allvar har aldrig varit enkel. Generationer av mödrar, döttrar och systrar har slitit, slagits, argumenterat och givit sina liv för att kvinnor ska få en plats i det offentliga rummet. Att kvinnor ska ha samma maktpositioner och livsmöjligheter som män är en strid som till fullo ännu inte är vunnen. Fortfarande är kvinnors plats inte självklar när historie- eller lagböcker skrivs. 

I Sverige har vi dock kommit långt. Jämställdhet är så högt upp på agendan att den ofta tas för given. Troligtvis är det också vad som lett till den backlash som kommit att smyga sig på, nästan obemärkt. 

Häromveckan gick remisstiden för den statliga utredningen “Alla tiders föräldraskap” ut. I denna ingår förslag om en ny könsneutral föräldrabalk. Bland annat ska föräldrar registreras som just föräldrar och inte som mor eller far. Skälet till denna språkliga storstädning är att man vill förtydliga att familjer i dag kan se olika ut. Syftet är vällovligt. Minoriteter ska inte känna sig exkluderade. 

Samtidigt är det ett faktum att mäns och kvinnors föräldraskap är präglat av väldigt olika villkor. På samma sätt skiljer sig mäns och kvinnors kroppar rent medicinskt. Kvinnor löper dessutom betydligt högre risk än män att bli mördade av sin partner eller utsatta för sexuellt våld. Det är djupt oroande att myndigheter allt oftare ägnar sig åt att blunda för detta. Som om förtrycket av kvinnor sedan tidernas begynnelse i huvudsak inte hade att göra med just de fysiska olikheterna och makten över reproduktionen. 

I en debattartikel i SvD skriver ett antal kvinnoorganisationer med anledning av utredningens förslag: “De senaste åren har många av oss som arbetar med jämställdhet och kvinnors rättigheter märkt hur de åtaganden som finns om att synliggöra könsskillnader mellan kvinnor och män på olika områden allt oftare frångås”. 

Kvinnorättsrörelsen är bekymrad. Med rätta. Att vägra använda ord som “kvinna” eller “mor” är att försvåra upptäckande av de strukturer som fortfarande håller kvinnor tillbaka. Att sjukvården pratar om livmoderbärare är en avhumanisering och att “mäns våld mot kvinnor” i statistiken göms undan i termer som “partnervåld” problematiskt. 

Inkludering är viktigt och självklart ska människor kunna förvänta sig att bli respekterade i sina livsval. Men att föräldrabalken - eller annan lagstiftning - skrivs om utifrån en liten minoritets identitetspolitiska krav när det samtidigt innebär att halva befolkningens erfarenheter och behov återigen mörkas ned, är oacceptabelt.┣