Östgöten Andreas Norlén har i och med statsministern Stefan Löfvens entledigande häromdagen åter igen hamnat mitt i den politiska orkanens öga. Runt omkring honom snurrar politiker, journalister, experter och tyckare på högvarv. Spekulationerna och förutsägelserna avlöser varandra. Hur ska det gå i stormen? Vem tar vem? Hur hårt viner partipiskan? Blir det Stefan, Ulf eller någon annan som får nästa chans? Hur lång tid får de på sig?
Samtidigt sitter den till synes trygge, stabile talmannen Andreas Norlén vid fikabordet. Där de centrala samtalen äger rum är det åtminstone på ytan kav lugnt. Där är det konstruktiva och sansade samtal som är norm. Samtalen får ta tid och måste föras på ett ärligt sätt, annars är de helt meningslösa.
Trots det upplevda lugnet i samtalen har ändå andra typer av känslor skymtat i Norléns stilla ögon vid olika tillfällen. Ett ögonblick av irritation, en glimt av frustration över att de personer som har tilldelats ett stort ansvar att försöka bilda regering inte når någon framgång, att övriga inblandade väljer att inte vara en del av att hitta en fungerande lösning.
Sverige har några fortsatt politiskt stökiga veckor framför sig. En regerings tillkomst kan stå och falla på en enskild riksdagsledamots samvete. Saker ställs på sin spets. Vad väger tyngst, partipiskan eller ledamotens samvete utifrån ett löfte till väljarna?
Under den förra omgången av talmansrundor saknades Stefan Löfvens favorit finska pinnar på Andreas Norléns fikabord. Den missen lär östgöten inte göra om en gång till. Kanske är det till och med så att riksdagskaféets bageri har utökat sitt sortiment av ”liten kondisbit” till att även innehålla den aningen torrare pinnen.
Det finns sannerligen mycket att diskutera under talmansrundor. Både för dem som faktiskt deltar och för oss som med varierande grad av intresse och fascination försöker får en glimt av vad som faktiskt sker bakom de stängda dörrarna.
Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att Andreas Norlén hittills inte har tillskrivits någon partitillhörighet i denna ledare. Det är helt avsiktligt att så inte har skett, eftersom rollen som talman i riksdagen är ett hedersuppdrag där de partipolitiska avvägningarna ska läggas åt sidan. Han tillhör förvisso Moderaterna, men han tjänstgör för hela svenska folket. Hittills har han gjort det med den äran och han har förtjänat folkets förtroende.
Nu får han än en gång chansen att visa upp sin kompetens inom fikadiplomatins ädla konst.