I onsdagens MVT återfanns en artikel om den akuta bostadsbristen för flyktingungdomar i Vadstena. I dag hålls en manifestation på Rådhuset just kring denna fråga. Engagemanget som finns för denna behövande grupp värmer i vinterkylan, men det hat som av andra samtidigt visas upp helt öppet är avskyvärd.
Samma dag som artikeln publicerades toppades Vadstenas nyhetssida på MVT:s hemsida av inte mindre än fyra artiklar relaterade till just bostäder. Det är ett problemområde, som inte heller gynnas av beslutet kring att Asylenparken inte får bebyggas. Många omfattas på olika sätt, både unga och gamla, men de allra flesta har trots allt tak över huvudet medan väntan på något bättre pågår.
Så är dock inte fallet för alla. Just nu håller ett mycket oönskat skuggsamhälle på att växa fram. Kärnan kring flyktingungdomarnas problem är att de tvingas flytta ifrån kommunen där de under de senaste åren har byggt upp sina nya liv och har sina studier. Detta sker automatiskt när de fyller 18 år den naturliga vägen, eller när de plötsligt skrivs upp i ålder av Migrationsverket.
Effekten blir att många ”hänger kvar” i sina tidigare hemkommuner i stället för att använda den tilldelade platsen på Migrationsverkets boenden. På dessa ges ingen hjälp, inget stöd och inga möjligheter att via utbildningen skapa sig förutsättningar för en framtid i Sverige. Följden blir att dessa ungdomar i praktiken är hemlösa i ett för dem fortfarande främmande land, men de håller fast vid det lilla hopp som finns. Utbildning. En framtid.
Husrum har länge varit och är fortfarande ett hett ämne vid Vätterns strand. Temperaturen steg dock ännu mer av innehållet i ett antal av de kommentarer som helt öppet skrevs på MVT:s Facebook-sida i anslutning till artikeln om de personer som vill hjälpa flyktingar med bostäder.
”Ta hand om våra egna ungdomar innan vi slösar pengar på flyktingar.”
”Stå i kö som alla andra.”
”Behöver en lägenhet själv för fyra personer.”
”Lägg ner något ålderdomshem eller någon skola istället.”
”Det finns säkert gott om batikhäxor som kan ha 5–8 st inneboende.”
De värderingar som dessa kommentarer ger uttryck för är avskyvärda. Personerna bakom dem visar upp en oförmåga att känna empati för utsatta människor. Av det yttre att döma är dessutom personerna bakom åsikterna generellt sett privilegierade svenska medborgare med jobb, bostad och en ur ett större perspektiv trygg och stabil vardag.
Att se om sitt eget hus är fullt naturligt och familjen ligger de flesta av oss allra närmast, men det direkta hat som här visas upp inför öppen ridå är någonting helt annat. Det är ett förakt mot andra människor, människor som dessutom är betydligt mindre lyckligt lottade än de allra flesta av oss som har vuxit upp i Sverige.
Vadstena kommun får i år 257 000 kronor av staten via ett kommunbidrag, som är avsett att kunna låta ensamkommande asylsökande ungdomar som fyller 18 år bo kvar i kommunen. Dessa pengar använder inte Vadstena för ändamålet, men i kombination med civilsamhället skulle det finnas goda möjligheter att hitta bra användningsområden. Om bara viljan finns, det vill säga.