Måste det gå snabbt i kommunpolitiken? Frågan kan verka enkel, men svaret är tudelat. Utifrån ett perspektiv är svaret nej, den lagligt grundade byråkratiska processen kan ibland kräva det. Utifrån ett annat perspektiv är svaret ja, det krävs ibland ett rappt agerande inom demokratin. Åtminstone om man vill göra den intressant för fler än de allra mest insatta.
Engagemanget var glädjande nog stort under måndagens kommunfullmäktige i Motala. Det fick dock effekten att mötet drog ut på tiden, vilket gjorde att ordföranden strax efter klockan 22 valde att avrunda sammanträdet med vädjande ord om att vara ”effektiva nästa gång”.
Beslutet att avsluta sammanträdet i förtid är förståeligt utifrån den sena timmen en vardagkväll. Kommunpolitiker behöver också lägga ett vardagspussel. Beslutet innebar dock att ett antal ärenden fick bordläggas till nästa sammanträde. Det var säkerligen ett genomtänkt beslut, men om det upprepas kan det i längden få negativa konsekvenser för allmänhetens intresse för demokratin.
Ärenden som tog lång tid att hantera under fullmäktige var revisionens granskning och en trio frågor rörande jämställdhet på olika nivåer i samhället. Här har vi tydliga exempel på frågor som måste få ta den tid som behövs för att hanteras korrekt.
Några andra ärenden fick däremot skjutas på framtiden, ärenden som var mer aktuella här och nu. Främst var det fyra svar på interpellationer som sköts upp till nästa möte. Frågor om El Sistema från Peter Karlberg (V) och Karin Westerberg (C), en fråga från nämnde Karlberg om bostadslösas situation och en fråga om HVB-hem från Dedjo Engmark (S).
Det handlar delvis om högaktuella frågor, som hade mått bra av en snabbare respons än att skjutas på framtiden. Nu blev det som det blev vid just det här sammanträdet, men det går också att fundera mer generellt kring hur interpellationer hanteras i Motalas kommunfullmäktige.
Regelverket känns nämligen onödigt långsamt och har många ”bör” i sig. Det krävs exempelvis att en interpellation lämnas in minst tre veckor i förväg för att diskuteras på ett visst sammanträde, men inte ens det ger någon garanti för svar.
För att kunna komma med på dagordningen – med förväntat svar på mötet därefter – krävs inlämning minst en vecka i förväg. Även det känns onödigt strikt om viljan är att skapa debatt i aktuella frågor.
Reglerna för vad ersättare i Motalas kommunfullmäktige får vara delaktiga i är dessutom onödigt restriktiva, men det får vi återkomma till vid ett annat tillfälle. Det känns som att det finns förbättringspotential i fullmäktiges arbetsordning.
Härligt byråkratiskt, eller hur?