Att ha stabila och förutsägbara regler för hur det politiska arbetet ska bedrivas är en grundbult inom den svenska demokratin, även på det kommunala planet. Det är därför som partierna i normalfallet pratar ihop sig inför en ny mandatperiod och kommer överens om hur principerna för det politiska livet ska se ut efter ett val. Det gör att det mer långsiktiga tänket kan få råda, i stället för att regler anpassas utifrån tillfälligheter och speciallösningar.
De olika partierna får i stället försöka att anpassa sig till dessa kända regler, exempelvis genom att inte välja representanter som riskerar att inte kunna närvara på ett större antal möten. Så sägs fallet vara för oppositionspartiernas representanter i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det är givetvis problematiskt och tråkigt, men det är inget systemfel utan någonting som kunde ha förutsetts och parerats för.
Grundregeln måste alltså vara att de på förhand överenskomna reglerna ska hållas. Samtidigt måste det finnas en lyhördhet för systemfel och stora brister som uppdagas. Ett sådant exempel är att det för vissa partier finns en stelhet i exakt vilken person som får företräda dem i budgetberedningen, medan andra partier från år till år är fria att välja den person de vill. Det skapar en ojämlik situation partier emellan.
I sådana fall borde det gå att justera regelverket för att skapa en likvärdig behandling, liksom vid andra tillfällen där det antingen finns uppenbara systemfel eller rena lagvidriga bestämmelser som måste rättas till.
Vadstena kommuns politiska liv kan inte mäta sig med de uppseendeväckande händelserna i Motala, men även här finns det händelser som får betraktaren att höja på ögonbrynen. Under föregående mandatperiod ändrades majoriteten över en natt och efter valet 2018 bestämde den nyvalda majoriteten häpnadsväckande nog vem som skulle företräda oppositionen.
En mer aktuell diskussion gäller om och hur de politiska partierna (inte) får använda lokaler i kommunhuset. Förra veckan berättade MVT om läget för oppositionspartierna och primärt Konsensus, som upplever sig ha hamnat i kläm.
Det regelverk som faktiskt finns har fascinerande nog glömts bort av både tjänstepersoner och politiker, hur det nu kan vara möjligt. Reglerna är ändå hyfsat moderna, närmare bestämt finns de i en policy framtagen 2011, men de har ändå inte följts. När glömskan har uppdagats har det kort och gott blivit rörigt.
Politiska partier får som regel inte använda kommunhusets lokaler under dagtid. Åtminstone inga oppositionspartier, vilket återigen gör att det finns en ojämlikhet. En översyn av regelverket pågår just nu och en förändring ligger relativt nära i tid, vilket är bra. Det är också bra att situationen har uppmärksammats, så att problemen förhoppningsvis kan rättas till.
Kommundirektören utlovar inför detta nya regelverk att det kommer att skapas fler mötesrum och att oppositionens företrädare ska återfå ett kontor. Det kommer aldrig att finnas någon absolut rättvisa eller något exakt facit på hur saker ska fungera, men reglerna behöver vara tydliga och dessutom tillämpas.
Tobias Josefsson