Oftast är det måttligt spännande att som ledarskribent slå in öppna dörrar, men det blir desto mer spännande när dörrarna inte existerar där de förväntas göra det. Ungefär så fungerar nämligen investeringarna i Motala just nu.
MVT har tidigare i år uppmärksammat hanteringen av investeringarna kring Drottningplan. Den oförmåga att hantera kostnader som visades upp var häpnadsväckande och fick omfattande kritik både internt och externt. Tekniska nämndens ordförande Agneta Niklasson (MP) yttrade då bland annat att ”uppdragen ska bli tydligare liksom uppföljningarna”.
Företrädare för flera oppositionspartier och även de politiskt tillsatta – men självständigt agerande – kommunala revisorerna var då mycket kritiska mot hur investeringarna hanteras av styrande Solidariskt Motala. Just uppdragen och uppföljning fanns med i den framförda kritiken som två viktiga punkter.
Den senaste tiden har ännu fler problem av samma karaktär uppdagats. Den upphandling av en ny förskola på Agneshög som genomfördes under början på sommaren 2017 avbröts nyligen på ett smått panikartat vis, på grund av ett politiskt kommunikationskaos inom den styrande majoriteten. Det är nämligen svårt att tolka formuleringen ”det var inte tillräckligt förankrat i politiken” på något annat sätt. Bildningsnämnden (S-styrd) och tekniska nämnden (MP-styrd) har varit med på noterna, men byggnationen stoppades från kommunstyrelsens håll (S-styrd).
Anledningen är att tomten där den nya förskolan skulle byggas inte anses lämplig för en förskola. Det är svårt att inte tappa hakan över en sådan total brist på samordning och intern kommunikation. Uppdraget hade än en gång varit otydligt, vilket också erkänns av bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudberg (S).
”Vi måste snabbare kunna bromsa om vi springer för fort", kommenterade kommunalrådet Camilla Egberth (S) den uppkomna situationen med bristande kommunikation. Det stämmer i och för sig, men det vore ännu bättre om kommunikationen genomfördes innan själva springandet inleddes från första början. Då hade man inte behövt springa varken för fort eller åt fel håll.
Nu dröjer det ytterligare flera år innan de byråkratiska kvarnarna mal och en ny förskola kan finnas på plats. Under tiden bedrivs verksamheten i dyra och för den pedagogiska verksamheten mindre lämpliga lokaler. Förlorarna? Förskolebarnen och skattebetalarna.
Att upphandla en förskola på en tomt som inte är lämplig för en förskola är ett pinsamt slöseri med skattemedel. De hett omdiskuterade planerna på att förbjuda privata vinster i välfärden blir i skuggan av detta agerande än mer skrattretande. Om det är något som borde förbjudas är det offentligt slöseri med skattemedel, exakt det som visas upp framför Motalabornas ögon just nu.
Som om inte kaoset kring den nya förskolan på Agneshög vore tillräckligt visade det sig också att även byggnationen av ytterligare en förskola vid Bondebacka påverkas. Ännu fler barn och pedagoger drabbas, ännu mer skattemedel slösas. Säga vad man vill om det som sker, men livet som bevakare av det kommunala livet i Motala är allt annat än tråkigt.