Friår? Vilket miljöpartitrams! Det är den enkla reaktionen på det delbetänkande från Utredningen för hållbart arbetsliv över tid, som överlämnades till regeringen på tisdagen (27/3). Särskilde utredaren Anders Wallner, tidigare partisekreterare för Miljöpartiet, konstaterar att det moderna arbetslivet måste bli mer flexibelt.
Bland annat föreslår utredningen en upphottad version av friåret, som Miljöpartiet fick regeringen Persson att införa 2005 men som alliansen tog bort 2007. Och det låter ju inget bra. Människor ska inte få vara betalt för att gå runt och vara lediga ett år.
Men att avfärda utredningens idéer med att det handlar om fluff-fluff är att göra det lätt för sig. Det föreslagna ”utvecklingsåret” är inte samma sak som det forna friåret.
Syftet med den nya idén är inte att man ska ”vila upp sig”, utan att man ska kunna ta ledigt för att testa ett annat yrke, vidareutbilda sig eller ägna sig åt något annat som utvecklar ens kompetens. För detta krävs att den anställda gör upp en plan med sin arbetsgivare. Ersättningen ska vara motsvarande nivån i a-kassan och gälla mellan tre och tolv månader.
Det låter ju rimligt. Men det finns problem med förslaget. I Sverige är det svårt att säga upp människor. Utvecklingsåret riskerar att bli ett sätt för arbetsgivare att bli av med sina anställda, som i stället försörjs av det offentliga under ”utvecklingstiden”. Förvisso kan ingen tvingas till det, men finns möjligheten är det en stor risk att en social press uppstår.
Redan i dag kan den som vill testa någon nytt under en tidsbegränsad period ta tjänstledigt. Den som vill studera har lagstadgad rätt till detta. Under presskonferensen påpekade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) mycket riktigt att det finns en stor brist på arbetskraft med rätt kompetens, och ett överskott med människor som har för låg kompetens. Matchningen är alltså ett problem. Men det är bättre att människor får rätt utbildning innan de träder in på arbetsmarknaden.
Den som vill byta bana mitt i livet ska så klart ha möjlighet att göra detta. Vad en arbetsgivare har för nytta av att en anställd hoppar på ett utvecklingsår för att eventuellt byta jobb – eller komma tillbaka, om det inte gick vägen – är dock oklart. Bättre då att göra lagstiftningen mer flexibel med ändrade turordningsregler och en högre a-kassa eller studieersättning, så att människor vågar ta steget och säga upp sig.
Ett utvecklingsår är inte helt feltänkt. Men ändå inte helt rätt. (Liberala nyhetsbyrån)