År 2019 är här och snön har lagt sig över stora delar av Östergötland. Den där riktigt bitande vinterkylan har inte riktigt infunnit sig, men ändå är det en stark känsla av vinter som sprider sig över de frostgnistrande nejderna.
Under den till synes kyliga och frusna ytan händer det saker i Motala kommuns nordligare delar. Bakom kulisserna i trakterna kring Godegård bubblar det av förväntningar, förhoppningar och framtidstro. Samtidigt finns den där gnagande oron av att någonting kommer att gå fel, en känsla av att det här kan vara för bra för att vara sant. Det är lite som att vara nyförälskad.
I stora drag är det huvudsakligen två saker som gör att den där känslan infinner sig. Den ena är dialogen kring en potentiell återöppning av skolan i Godegård. Som tidigare har konstaterats just på denna ledarsida är existensen av en fungerande landsbygdsskola hjärtat i en levande bygd med framtidstro. Det hjärtat slets abrupt ut ur kroppen för drygt ett år sedan, men kan nu vara på väg att återplaceras i en aningen förändrad form.
Metoden att per post skicka ut brev med en föräldraenkät kändes aningen förlegad, men låt gå för det då. Eftersom det fanns en öppen attityd till kompletterande hjälp från mer insatta personer i bygden och en vilja till dialog även via de digitala kommunikationskanalerna kan helheten till slut spegla verklighetens behov ganska bra.
När nu resultaten av enkäten har trillat in hos kommunen verkar det som att optimismen kan fortsätta att frodas, åtminstone ett tag till. Signalerna är positiva och nästa steg i processen har tagit över. Där kan det dock bli riktigt knepigt, både när det gäller det ekonomiska med finansiella resurser och när det gäller det praktiska med lokaler, utrustning och framför allt lärare. Det finns ett antal trösklar som behöver kunna passeras på vägen mot det som i praktiken har utlovats i valrörelsen. En återöppnad skola.
Samtidigt finns det irritationsmoment i bygden. Den meningslösa och destruktiva skadegörelse som under förra veckan rapporterades på skolan och macken är omöjlig att förstå. De som ligger bakom klottret och vandaliseringen kommer inte att få det lätt om/när de avslöjas. ”Pojkstreck” kanske någon tänker och förargat fnyser åt den oproportionerligt upprörda ledarskribenten. Den attityden är dock lika passé som kvinnoförtryck och uttrycket ”som ett brev på posten”.
Det finns en hel del för Godegård, och för den delen andra mindre trånga delar av Motala kommun, att hoppas på just nu. Det nya styret i form av Alliansen har fått en bra start, men vi får se om den berömda smekmånaden tar slut framöver. Det finns alltid risk för bakslag när man vågar ta nya steg och tänja gränser. Det gör ont när knoppar brister, men bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Nåväl, därmed är det slut på staplandet av lyrikreferenser för denna gång.
Nu kanske läsaren undrar om den där andra saken som gör att det bubblar under ytan i Godegård glömdes bort? Absolut inte. Den är bara för stor för att få plats tillsammans med den viktiga skolan just denna gång.
Tobias Josefsson