Känslan är att sammanträden i Motalas kommunfullmäktige tar ovanligt lång tid. Det vore intressant att om möjligt kunna grotta ner sig lite i sådan statistik, men det får i nuläget bli en ren spaning. Ajourneringar för korvätande är ingen stor bov i dramat. Däremot är känslan att diskussionerna lite för ofta handlar om detaljer och formalia i stället för om politisk vilja.
Ett exempel på detta fick vi uppleva i måndags, då ogenomtänkta förslag avlöste varandra. Två av dem återfanns i frågan om taxa för pendlarparkeringar i centrala Motala. Tidigare har frågan återremitterats av ett enigt kommunfullmäktige. Bakläxa. Frågan behövde bearbetas mer.
Det som nu presenterades i handlingarna när frågan togs upp igen beskrevs av Maria Persdotter (C) som att ”fullmäktige får ett långfinger riktat mot sig”. Det var minst sagt hårda ord, som sällan förekommer. Skälet bakom ordvalet är att det trots återremissen var samma underlag som användes. Det underlag som tidigare underkändes av fullmäktige.
Förvaltningen ”har prövat alla andra modeller” enligt kommunstyrelsens ordförande Mark Henriksson (M). Följdfrågan blir då återigen varför Samverkan Motala i stället valde att lägga ett annat förslag än det som förvaltningen och samhällsbyggnadsnämnden har presenterat?
Samhällsbyggnadsnämndens beslut var 900 kronor. Kostnadsnivån på max 300 kronor som kommunstyrelsen valde är inte beredd. Beslutet i fullmäktige borde därför vara möjligt att överklaga juridiskt, utifrån att det finns ett beredningskrav för politiska beslut av det här slaget.
Centerpartiet ville se en ny återremiss, utifrån resonemanget ovan kring att förslaget inte är berett. Persdotter beskrev det som att man inte visste om ”okynnesparkerandet” skulle lösas genom förslaget. Hon fick stöd av Peter Karlberg (V) som använde ordet ”skandal” kring behandlingen av ärendet.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville fortsatt kostnadsfrihet för pendlarparkeringarna, men det förslaget var ännu mer ogenomtänkt. Som Henriksson konstaterade är risken uppenbar att pendlarparkeringarna då används ännu mer, eftersom andra centrala parkeringar kommer att kosta.
Yrkandet om en ny återremiss avslogs. Rond två av frågan om pendlarparkeringarna är därmed avgjord, men vi väntar med spänning på rond tre. Ett potentiellt överklagande av beslutet, eftersom det inte är ordentligt berett. Om ett överklagande skulle bifallas vet vi inte, men det hade varit önskvärt att vi inte ens skulle behöva fundera på den saken.