Valresultatet kan inte beskrivas som något annat än en chock. I söndags (14/10) hölls delstatsval i Bayern i Tyskland. Förbundslandet, som till ytan är Tysklands största och det näst mest folkrika, är en välmående del av den tyska förbundsrepubliken. Här finns många högteknologiska industrier. Arbetslösheten är lägst i landet – kring tre procent, i jämförelse med cirka fem procent i riket som helhet. Den som strosar längs gatorna en eftermiddag i huvudstaden München kan se välbeställda hemmafruar sitta och konversera på kaféerna. I 60 år har Bayern varit ett stabilt kristdemokratiskt fäste. Har söndagens valresultat ändrat på detta?
Sedan efterkrigstiden har det kristdemokratiska partiet CSU, som är systerparti till förbundskansler Angela Merkels CDU, suttit i regeringsställning. Mellan 1962 och 2008 hade partiet egen majoritet. Valet 2013 nådde partiet 47,7 procent av rösterna. I söndags tappade man tio procentenheter och hamnade på 37,2 procent.
Socialdemokratiska SPD gjorde också ett katastrofval. Partiet backade från 20 till ynka 9,7 procent av rösterna.
Valets stora vinnare är De Gröna, som ökade från 8,6 till drygt 17 procent. Det invandringskritiska, högernationalistiska AfD har också anledning att fira. För första gången kom partiet in i det bayerska parlamentet, med en dryg tiondel av rösterna.
Vad är det som har hänt?
CSU:s 37,2 procent är förvisso ingen kollaps. Men givet den starka ställning partiet har haft under mer än ett halvsekel – en rimlig jämförelse är Socialdemokraternas dominans i Sverige – är valresultatet anmärkningsvärt. Likaså socialdemokraternas halverade väljarstöd.
De stora, stabila mittenpartierna backar kraftigt till förmån för nya politiska rörelser. Liksom i Sverige har invandringen blossat upp som en av de stora politiska frågorna. Förbundskansler Angela Merkel har tvingats avvika från sin tidigare, invandringsvänliga linje, bland annat som ett resultat av den kritik det bayerska systerpartiet framfört.
En orsak till CSU:s dominans är att partiet lyckats hålla ihop väljare som både lutar till höger och till vänster. Styrkan i stora partier ligger ofta just i detta. När samhällsklimatet blir polariserat får de stora borgerliga och socialdemokratiska partierna svårt att hantera uppstickare på ytterkanterna. Högerväljare som är kritiska till de senaste årens migration går till AfD, trots att CSU/CDU antagit en hårdare linje. Mittenorienterade tidigare CSU-väljare röstar på det lilla, liberala partiet FDP, som fick fem procent av rösterna i det bayerska valet, eller på De Gröna. Det sistnämnda partiet drar också väljarströmmar från vänster i spåren av socialdemokratiska SPD:s kollaps på nationell nivå.
Att ytterkantspartier når framgång runt om i Europa är förvisso inget nytt. Men att Tyskland, som i många avseenden är den stabila mittpunkten i EU, verkar gå mot en politiskt turbulent tid med socialdemokrater i fritt fall och krisande kristdemokrater är ett tecken på något större. Vad som händer i Bayern har stor påverkan på den tyska nationella politiken, och Tyskland påverkar EU i hög utsträckning.
När de traditionella partierna inte ens klarar av att att framstå som attraktiva för väljarna i det välmående Bayern indikerar det en ny politisk tid i Europa. (Liberala nyhetsbyrån)