Förra veckan lämnade Liberalernas tidigare partiledare Jan Björklund in sin ansökan om att få lämna riksdagen. Förutom hans tid som utbildningsminister (2007–2014) kommer många kanske främst att förknippa Björklund med partiets dåliga opinionssiffror.

Den som gör det drar lätt slutsatsen att Björklunds tid som partiledare var misslyckad och att han inte lyckades få genomslag för Liberalernas politik. Men den bilden stämmer inte. Tvärtom fick Björklund på sikt påfallande ofta rätt i olika sakfrågor och lyckades påfallande ofta få andra att börja tycka precis som honom.

Det tydligaste exemplet är givetvis utvecklingen i skolfrågan. När Björklund började prata om en skola med ordning och reda, högre krav och tydligare kunskapsfokus målades han ut som gammal och mossig. ”Major Björklund” sade motståndarna hånfullt.

Men han fortsatte driva sin linje, vinden vände och idag är stödet för politiken han förde stort. Det slutliga beviset kom när Socialdemokraterna förra året började förespråka mobilförbud i klassrummet.

En liknande utveckling har skett i försvarsfrågan. Björklund konstaterade tidigt att Sveriges försvar behövde en rejäl upprustning. Inledningsvis hade han svårt att få gehör, även bland de dåvarande allianskollegorna, och anklagades för rysskräck. Numera tävlar partierna i att bjuda över varandra gällande satsningar på försvaret.

Detsamma kan sägas om Nato-medlemskap. Björklund var länge ensam partiledare om att driva frågan om svenskt Nato-medlemskap och hade länge opinionen emot sig. Men 2015 svängde KD och C, och M började driva frågan igen. 2018 visade en mätning för första gången att fler svenskar är för ett svenskt Nato-medlemskap än emot. Trägen vinner.

I senaste EP-valrörelsen lyfte fler partier än tidigare fram hur positiva de i grunden är till EU och det pratades mer än tidigare om hur samarbetet kunde stärkas. Vilken partiledare som drivit på mest i den riktningen de senaste åren? Björklund.

Ingen politiker har heller varit en lika flitig försvarare av kärnkraften de senaste tio åren. Även här har han stött på patrull och ofta anklagats för att vara omodern och för att försvara miljöfarlig teknik. Men på sistone har något hänt. Stödet för kärnkraft har ökat kraftigt. FN:s klimatpanel har konstaterat att det troligtvis behövs mer kärnkraft för att klara klimatmålen och andra partier, som M och KD, har flyttat fram sina positioner i frågan.

Om Björklund ska kritiseras borde det snarare vara för att han inte lyckades lyfta partiet i opinionen trots att många började tycka precis som honom. För partiliberaler har det varit en återkommande upplevelse att Liberalerna ofta drivit en fråga ensamma och i motvind i flera år bara för att sedan få se någon annan stjäla den och ta åt sig äran. 

Sannolikheten är i själva verket stor, särskilt om du röstar borgerligt, att du någon gång de senaste åren övergett din gamla åsikt i någon stor politisk fråga för att istället börja tycka som Jan Björklund. Vi kan kalla det för att du haft ett “Janne moment”. (Liberala nyhetsbyrån)

Max Sjöberg