Utifrån en insikt om att kultur av olika slag ökar livskvaliteten för många människor finns kulturskolor i landets kommuner. De är inte lagstadgade, men är i praktiken ändå någonting som kommuner ändå ägnar sig åt. Det är klokt, även utifrån att meningsfulla aktiviteter på fritiden – dessutom i ett positivt socialt sammanhang – är brottsförebyggande.
Att ha en kulturskola är dock inte gratis. Lokaler, personal, instrument och andra typer av redskap behövs för att få en fungerande verksamhet. Från partier på den politiska vänsterkanten förespråkas ibland en avgiftsfri kulturskola. Men, den kommunala kulturskolan bör generellt sett inte vara gratis. Det devalverar värdet av insatserna som görs och riskerar svinn i verksamheten. Däremot är det högst relevant att som i Motala ha olika nivåer av avgifter, utifrån familjers varierande betalningsförmåga. Det är en viktig kompensatorisk insats, med syfte att motverka socioekonomiska skillnader i barns utövande av kultur.
Att utöver detta även satsa på specifika insatser riktade till vissa målgrupper kan också vara motiverat. Det är här som företeelsen El Sistema med övning, disciplin och samspel i fokus kommer in i bilden. I utvalda förskolor och grundskolor i socioekonomiskt utsatta områden i Motala har barn sedan 2014 fått uppleva musik och sång tillsammans, redan i yngre åldrar.
Hundratals barn får ta del av den värdefulla gemenskapen varje vecka, men på grund av bildningsnämndens kommande besparingar verkar det nu dock vara slut med det. Som en blixt från klar himmel levererades förslaget om nedläggning från och med nästa höst till personal och elever. Reaktionerna är upprörda, fullt förståeligt.
Ingen ska dock tro att neddragningen är någonting som politikerna, med nämndens ordförande Lotta Lexén (M) som frontfigur, föreslår med glädje. Det kommer att vara ett väldigt tufft beslut att fatta och åtgärden visar att nämndens ekonomi är mycket bekymmersam. Ordet kris är nära till hands. Att lägga ner en så uppskattad och värdefull verksamhet är allvarligt.
Oavsett det är situationen med oro och osäkerhet som nu skapas olycklig, inte minst för de barn som potentiellt påverkas framöver. Uppmärksamheten kring och protesterna mot nedläggningen av El Sistema kan dock ha betydelse. Sista ordet är inte sagt kring verksamhetens framtid och det skulle inte förvåna om exempelvis nya statliga pengar till kommunerna 2024 kommer att kunna rädda verksamheten. Hoppet är det sista som överger kulturmänniskan.
Tobias Josefsson